Så trött!!! 2011/08/31

Jag blir så trött så trött! I dubbelbemärkelse eller till och med trippel bemärkelse. Först så blir jag så trött på detta otroligt korkade påhopp på Terje och hans bilder. Sen är jag så trött på allt det här regnande! Sen är jag så trött på allt vandrande. Så jag gjorde en bild som visar att även skogen är trött på mig och vandrade iväg. Nu hör det till saken att jag har börjat gå till jobbet, en 30 minuters vandring till jobbet och en 30 minuters vandring hemåt på kvällen. (Inne på fjärde veckan) Visst, jag behöver det! Det är bara nyttigt för mig. Men inte fan är det roligt. Men med lite musik i öronen och tankarna på annat håll så går faktiskt dessa 30 minuter rätt snabbt. Många tankar kring mitt projekt går runt i skallen på dessa minuter. Vilka bilder ska vara med? Vad saknar jag för bilder? Kommer folk att gilla det. Ja, det är mycket som rör sig i huvudet när man vandrar. Fast ibland så blir det bara musik, gammal musik som jag lyssnade på när jag var ung. Minnen som kommer fram från ungdomen. Och nä! Jag är inte så gammal så det rullar Elvis i lurarna. 🙂 Gammal klassisk hårdrock och även lite nytt när jag behöver öka tempot så jag inte kommer försent. 🙂 Denna bild representerar hur jag känner mig förtillfället

Även skogen har ben att vandra med. Kanske flyttar söderut nu när hösten börjar närma sig. 🙂

Svampskogen! 2011/08/21

Min fru och jag åkte en tur runt i skogarna hemmavid. Inte för att leta svamp, mer för att fylla på mitt förråd med bilder inför mitt kommande projekt. Men just nu känns det som om det växer överallt så det blev till att göra lite svampbilder. Jag har ingen aning om vad det är för en typ, men jag äter aldrig något som jag själv plockar. Bättre att köpa svampen. För inte kan det väl sälja giftiga svampar? Jag och min fru hade cyklat förbi detta lilla skogsparti för någon vecka sen och redan då kände jag för att återkomma, bildidéerna flödade just då. Men när vi väl kom dit igår så tog svampen över i mitt huvud, börjar väl bli lite svampig och mossig nu så här på äldre dar. Det är väl bara att acceptera. 🙂 Hade det inte varit för att denna lilla svamp var så klen så skulle man nästan tro att jag försökte mig på ett självporträtt. 😉 Hoppas ni gillar bilden.

24mm Canon dubbelexponering.

Lonely are the brave! 2011/08/19

Lonely are the brave som Jørn Lande sjunger i en av sina låtar, kan man tänka att denna björk är. Mitt bland en massa tallar står denna ensamme björk och sträcker på sig. Med lite hjälp från min ficklampa så får den en plats i rampljuset. Bilden gjordes i går kväll. Alldeles i närheten av hemmet.

Prästtorpsskogen. 5 minuters exponering Bl 11 Ficklampa under den första minuten.

Djurens skräck! 2011/08/18

Djurens skräck måste ju vara, förutom människan. Elden! Jag var ute i kväll för att göra en ny bild som jag har gått och grunnat på i många månader. Inte så långt hemifrån faktiskt. Jag tror jag har gått förbi denna plats 4 dar i veckan sen vi blev med hund, och vår hund är nu 7 1/2 år gammal. Ok kanske inte så många gånger men det är inte långt ifrån! De senaste månaderna har jag börjat fundera lite kring denna plats och vad jag kunnat göra. Olika tidpunkter på dygnet har sitt eget lilla härliga ljus på denna plats. Efter att ha varit på ett möte så bestämde jag mig för att i kväll ska den första bilden göras från denna plats. Medan jag stod där och väntade på exponeringen skulle vara klar så började jag fundera på hur djuren måste känna en enorm skräck när det brinner i skogen, för jag själv stod och funderade hur man skulle klara sig om det brann runt omkring sig. Jag visste hur bilden skulle se ut innan exponering var klar och det var rätt självklart att om man såg detta i verkligheten så skulle man nog springa snabbt som attan där ifrån. Eller vad tror ni?

Brinnande skog! 7 minuters exponering.

 

Mörkrädd! 2011/08/15

Kvällsfotograferingar är inte alltid så njutbara som man tror! Så länge man är ute när det är ljust och inte har så långt till bilen så är det helt ok, men när det tar en stund att förflytta sig till bilen och man vet att det är svårt att hitta tillbaks när det blir mörk, ja då känner jag mig allt lite mörkrädd. Om man nu ska använda det ordet. För inte är jag rädd för mörkret, det är väl snarare allt ljud som hörs när man är helt själv, mitt ute i ingenstans. Grenar som knäcks, vindpustar som ilar och en och annan dimbank som flyter förbi. Känner mig lite osäker då om jag ska vara riktigt ärlig. En del tänker väl att jag är lite löjlig, stor karl som han ska väl inte vara rädd för mörkret. Nä jag håller med, inte fan är jag rädd för mörkret! Jag har bara en så stor hemlängtan när det börjar mörkna. 🙂

Jag fick en utmaning när jag gick på kurs senast att visa mer känslor i mina bilder. Hur fan gör man det när man alltid är glad och uppåt när jag är ute och fotograferar. Är jag sur och förbannad så är jag inte ute och fotograferar, då är jag hemma och ligger på soffan och svär en ramsa. Är jag på lekhumör med frugan så är jag definitivt inte ute och fotograferar. 😉 Är jag rädd så blir det inget heller, fast där har jag gjort undantag! Rädd har jag varit någon gång när jag har varit ute, oftast när man har åkt iväg själv och det har blivit sent och mörkret har tagit ett fast grepp om naturen. Senast jag var ute så fick jag Lotta med mig, jag hade tänkt mig att det skulle bli lite kvällsbilder vid en liten göl vi har här i Markaryd. Visste inte riktigt hur jag skulle ta mig dit men tänkte att det skulle nog lösa sig när vi väl var framme. Lotta tog med Flexi, vår hund. Så kunde hon promenera hem med henne när vi var klara. Väl framme så såg jag att det inte var det enklaste att ta sig fram till gölen. Blött och buskigt, en liten bäck som korsade det område jag skulle till. Så Lotta bestämde sig att inte gå med in för hon hade inte tagit med sig några bra kängor att gå i. Så då blev man själv i denna otillgängliga natur långt ifrån bebyggelse. 🙂

Till en början så var det härligt vid gölen, 2 änder simmade lite längre bort och allt såg så fridfullt ut när jag stod och drack en kopp kaffe. Jag stod och funderade på vad för känslor jag hade när jag stod där ute, kände mig bara glad och upprymd. Ja va fan! Jag är den jag är, tänkte jag. Började plocka bland utrustningen och sneglade bort mot änderna. Borta! Var tog de vägen nu då, borde hört om de flög iväg tänkte jag. Märkligt! Såg att det började bildas lite dimmor på gölen, det började skymma lite. Tittade in mot den lilla knotiga skogen som var bakom mig. Jo visst började det mörkna! Såg direkt vilka bilder jag ville göra här. Började lugnt och metodiskt att justera tid och bländare, ställde in kameran på svartvit. Men ändrade tillbaks efter några bilder. Bilderna såg lite skrämmande ut i svartvit. Då slog det mig att de känslor jag hade i kroppen var nog allt lite rädsla. Kände hur jag andades snabbare och började lyssna efter ljud. Såg mig om varenda gång jag hörde en gren knäckas. Fan nu blir det inte roligt att ta sig tillbaks om jag inte packar ihop genast. Tänkte på den lilla bäcken som jag var tvungen att hoppa över! Det var ju inte raka spåret ut ur denna skog, var ju tvungen att göra en liten lov för att komma över. Packade ihop i rasande fart och började gå hemåt. Eftersom det var blött och snårigt så gick det inte att springa. Men väl framme vid bäcken så kände jag en viss lättnad, nu var det inte långt kvar till bilen och hemmet. Ett rejält skutt över och sen var jag räddad. Det var då jag upptäckte att det inte hade blivit så mörkt. Klockan var ju inte mer än halv tio på kvällen. Då blev jag lite besviken på mig själv. Men vad ska man dra för lärdom av detta då. Ja! Antingen så får jag ge fan i att sticka ut på kvällarna vilket jag inte tycker är ett bra alternativ. Eller så får jag gå i terapi, vilket inte  min plånbok gillar. Eller så får jag locka hit lite fotofolk som vill hänga med ut på kvällstid och göra bilder, vilket låter som den bästa lösningen. 🙂

Rädsla eller bara inbillning? Dubbelexponering ala Canon.

Plockepinn! 2011/08/14

Min kära fru och jag gjorde en liten tur sydväst mot Hallandsåsen igår. Minnen från 90 talet gjorde att jag ville kolla lite ställen där jag hade varit och fotograferat! Fick tips om Västersjön i Skåne och därifrån är det inte långt till Rössjön och vid Rössjön ligger ett ställe som heter Trollehallar. En ravin med en bäck som rinner ner till sjön. Det finns mycket att läsa om detta ställe, det är bara att googla Trollehallar så får ni en hel del träffar. Nu åkte vi egentligen inte dit för att fotografera, tanken vara att reka lite och för att fräscha upp minnet lite för hur området ser ut. Vi gick en liten tur uppåt längs med bäcken och njöt av det trevliga vädret och den spännande omgivningen. Minnena började ta form och visst kände jag igen stället. Så nu blir det till att planera in en tur dit för att komplettera mitt projekt med bilder. Min fru frågade om det skulle vara tidiga morgon bilder, men jag sa att det är för långt att köra så det får bli kvällsbilder. Eller så får jag ta med sovsäcken och sova över där för att orka med morgon bilderna. Döm om min förvåning när hon sa att vi kunde ta med tält och övernatta. De tankarna fanns inte hos mig. Jag hatar tält och min fru är inte direkt förtjust i det heller. Jag log lite och undrade om hon skämtade, men det verkade inte som om hon gjorde det. Sög lite på den karamellen medan vi körde vidare västerut mot Hjärnarp. Då fick jag se något som föll mig i smaken direkt. Vandrarhem! Det blir ju en perfekt bas för mitt projekt. Endast 20 minuter från området och lagom bekvämt både för mig och min fru. Så nu ska det planeras för en liten expedition i de skånska skogarna. Jag bjuder på en bild som jag gjorde på väg upp mot Trollehallar. Hoppas att den faller er i smaken.

Plockepinn för jättar! 🙂

Bara 11 månader kvar! 2011/08/08

Ja! Så var det bara 11 månader kvar till nästa långledighet. Nu återgår jag till vardagen som innehåller lite mer än bara fotografering. Inte för att jag är ledsen för det men visst har det känts riktigt trevligt med denna ledighet. Extremt mycket foto har det blivit. Lärt känna lite nya fotografer har jag också gjort. Förhoppningsvis så kommer jag väl träffa på några av dem fler gånger. Själv så ser jag fram emot hösten med kursverksamhet och mitt eget lilla projekt som enligt planerna bör vara klart innan vintern kommer. Om den nu inte kommer för tidigt! Eftersom semestern har tagit slut så blir det nog inte så extremt många inlägg i månaden men om allt går som jag vill så kommer ni inte bli av med mig helt. 🙂 Fast lite anonymare blir jag nog och lite mer tillbakadragen, kommer väl att gömma mig lite mer bakom kameran och annat i naturen för att göra klart mitt projekt. Men ha tålamod så lovar jag er att jag kommer att lägga upp bilder så ofta jag har möjlighet till det.

Anonym och tillbakadragen. 🙂

Kan inte gått rätt till! 2011/08/05

Om man nu tror på Gud så måste han ha gjort något riktigt fel när han både skapade människan och naturen! När är naturen som vackrast? Jo på morgonen! Varför blev det då så att människan är så förbannat trött på morgonen när det är så vackert ute. Allt annat verkar han ha lyckats med, fåglarna är uppe och kvittrar, rådjuren är ute och springer. Ja en hel massa djur är upp på morgonen och är aktiva som bara den. Men inte jag! Själv är jag extremt morgontrött, och då menar jag inte att jag är som en tonåring! Det är inga problem med att gå upp kl 6 på morgonen. Men då är ju det roliga över i naturen, i alla fall på sommaren. Jag plågade mig upp kl 03:15 för några dagar sen för att jag ville fånga lite morgonromantik ute i naturen. Körde ut till Hallandsåsen för att göra lite landskapsbilder. Dimmorna låg som täcke över landskapet, allt var tyst och lugnt. Hittade en bra plats där jag kunde vänta in ljuset och låta dimmorna få lätta lite och svepa igenom skog och mark. Vid den tiden på morgonen är det underbart att vara ute, men det är ett rent helvete att stiga upp från sängen. Man får väl trösta sig med att det är värt det många gånger om när man ser hur naturen vaknar till liv. Ha en bra fredag mina läsare, för idag är den sista dagen på min semester.

Vackert så man blir tårögd. (eller är det för att man är så trött) 🙂

Jätten Snibe! 2011/08/05

Jätten Snibe hade jag inte hört talas om förrän i förgår! Inte ens i småskolan är denna jätten omnämnd, i alla fall inte i den skolan jag gick i. Fick nys om detta ställe pga ett naturreservat som jag har kört förbi hur många gånger som helst. Bestämde mig för för en gång skull besöka detta reservat. Denna plats ligger i anslutning till naturreservatet men det är dåligt skyltat. Men med lite hjälp så hittar man det. Egentligen så är det en massa stora klippblock som ligger inne i en stor bokskog. En grotta lär ha funnits där men som rasade någon gång under 1800 talet. Det finns en skylt där med lite info om historien bakom denna plats och där nämns jätten Snibe och hans fru Kitta. Står något om Kitta och hennes strumpeband, att hon använde det för att skjuta iväg stora stenar och att dessa stenar är utspridda runt södra Halland. Jag orkar inte återberätta hela historien, ni får helt enkelt besöka stället själva. 🙂 Klicka här så kommer ni till en länk som berättar mer om stället.

Jag gjorde några bilder, men jag hade svårt för att få fram känslan i alla bilder. Tänkte att detta lär ju stå kvar här ett tag till så jag lät mig inte nedslås av det magra utbudet av bilder. Det kommer ju en höst som kommer att vara helt underbar där och då får man väl åka dit.

Mörk och farligt eller är det bara hjärnan som spelar mig ett spratt. 🙂

Frustrerad! 2011/08/04

Frustrerad eller bara allmänt förbannad att det inte går riktigt min väg! Är det mer än jag som känner sig så ibland när man har bestämt sig för att göra en sak och det inte riktigt går som man har tänkt? Man offrar sig med både tid och tålamod och lik förbannat så funkar det inte! En hel vecka för mig själv, foto en hel vecka! En hel drös med bildidéer i mitt huvud. Mer än halva veckan har gått och den viktigaste delen i mitt projekt verkar gå rent åt skogen. #%%#*& (Svordom). Ja ja, vad vore livet utan motgångar, jag kan ju inte glida runt på en räkmacka hela livet, jag slipper ju svält och jag slipper ju krig! Har en underbar fru och en lagom bångstyrig dotter och en hund som alltid är kelsjuk. Vad mer kan man begära? Torsdag idag! Har bestämt mig för att skippa den delen i mitt projekt som inte fungerar. När jag väl börjar jobba igen så finns inte den tiden längre så det är lika bra att gå vidare. Fan vad jag önskar att jag kunde hålla på med detta på heltid! Vara ute och skapa bilder i naturen och berika världen med mina alster av den svenska naturen. (Det lät förbannat bra det där) 🙂 Äh dags att sluta drömma, nu sticker jag ut, har ni inte hört från mig på en vecka så ta det lugnt, jag sitter förmodligen här hemma och svär över min inkompetens att inte klara av att skapa de bilder jag vill. Jag bjuder på en bild från en av mina utfärder, och denna gången är jag helt säker på vad det är.

Större Hackspett (Dendrocopos major) Det röda i nacken innebär att det är en hanne! (Måtte jag ha rätt nu, pinsamt annars) 🙂