Dåligt humör.

Var inte på bra humör i kväll, precis när jag slutat jobbet och ska gå hem så kommer det en rejäl åskskur. Har hunnit förbi mina föräldrars hus med ca 5 minuter när det bara vräker ner regn. Att vända kändes helt fel för det verkade vara en åskskur som kom. Men denna skur var nog den längsta regnskur jag har varit med om. Det tar rätt så exakt 30 minuter att gå hem och i 20 minuter höll denna skur på. Droppar stora som golfbollar kändes det som. Kollade ändå i morse om det skulle bli regn under dagen, inte roligt att kränga på sig hela regnstället om det inte behövs. SMHI talade om att det inte skulle bli mer regn än det som kom i morse. Så jag bestämde mig för att bara ta regnjackan. Väl ut från jobbet var det varmt som bara den och jag önskade nästan att det skulle komma några droppar för att det skulle bli lite svalare. Jag fick så jag teg. Goretexskorna blev dyngsura, allt vatten som kom på regnjackan droppade ner på byxorna plus att allt regnet som inte träffade jackan kom på byxorna, så när väl byxorna var genomsura av vatten så gled detta ner i skorna och fyllde dessa till bredden. Ca 5 minuter hemifrån slutar det regna. Det var nästan så att jag gick och letade efter ett träd att hänga mig i. Kändes som att någon verkligen hade något emot mig denna dag. Vansinnig är bara förnamnet. Visst det är bara lite vatten tänker ni men efter en dag på jobbet så är det inte mycket som behöver gå fel för att man ska bli lite tjurig.

Så jag var bara tvungen att sticka ut och göra lite bilder så jag kunde få lite ro i själen. Det fick bli en sen tur ut för frun kom inte hem förrän senare. Turen gick till Tånnerydsdammen, ca 5 kilometer från hemmet. Det blåste lite och jag såg att molnen började forma sig lite trevligt innan på kvällen. Men väl ute så hade det mesta tryckts ihop så det blev kanske inte som jag hade sett innan. Men sugen var jag på att göra några bilder ändå. När jag väl hade fått skruva och trycka lite på kameran så kände jag att lite lugn sjönk in i mig så det blev trots allt några riktigt trevliga bilder. Bjuder på en här i kväll. Tånneryds havsmonster vill jag kalla denna bild. En dubbelexponerad landskapsbild efter inspiration av Patrik Larsson och hans bedårande landskapsbilder. Ha en trevlig kväll och hoppas att regnet inte fyller era skor imorgon. 🙂 

Tånnerydsdammen i kvällsljus.

Ibland så går det inte som man tänkt.

Hade en massa bilder i huvudet som jag ville förverkliga på liljekonvalj. Fick ju bra väder i går, lördag så jag tänkte att nu ska jag ut och göra dessa bilder. Men väl framme så blev det inte riktigt som jag tänkt. Det första jag stötte på var rådjur ute på den öppna platsen precis bredvid liljekonvaljstället. Hade kameran runt halsen men tyvärr så var det lensbabyn som var på kameran. Men jag gjorde ett försök ändå att fånga den på bild. Efter ett tag så upptäckte de mig där jag stod gömd bakom ett träd. De sprang iväg för att lämna plats åt mig vid liljekonvaljerna. Efter att ha gått runt en liten stund för att insupa lite atmosfär så upptäckte jag att det var alldeles blött på marken, solen hade inte hunnit torka upp inne bland träden. Synd man inte hade regnkläder med sig, blir svårt att vara här länge tänkte jag. Ner på knä och börja syna blommorna lite mer ingående, efter 5 minuter var jag alldeles plaskblöt på knäna. Bilderna i mitt huvud fick nu kämpa med blöta kläder som kylde ner mig. Jag gav inte upp med en gång men min lilla fotostund blev allt för kort för att jag skulle lyckas genomföra mina bildidéer. Ett par lyckade försök blev det men sen gav jag upp, packade ihop utrustningen och begav mig hemåt. Halvägs hem såg jag att skogsstjärnan hade börjat blomma, väldigt mycket knoppar men en del blommor hade slagit ut. Var bara tvungen att göra några bilder där också. Här hade jag oturen att jag fick ligga på den lilla grusgången som passerade dessa blommor och det var inte direkt en Hästens säng att ligga på. Så där gav jag upp rätt snabbt också. Hade nog en dålig dag kändes det som. Som sagt: Ibland går det inte som man tänkt.

Rådjur i gläntan. Lensbaby. bl 8 50mm brännvidd.

Vattendroppe och Liljekonvalj 150mm macro 1,4 gg konverter, 12och 25 mm mellanringar.

Genom eklöv, skogstjärna. 150mm macro 1,4 gg konverter

 

 

Kärt barn har många namn.

Knipa!

Knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand, gnällvinge, isand, dopping, doppand, knipkärring och brunnacke. Många namn har de, en del namn är väldigt lokala. Personligen så tycker jag det danska namnet passar den perfekt. Hvinand. Ljudet från knipan när den flyger är ett härligt vinande ljud. När man hör ljudet kan jag inte låta bli att spana efter dem och fort går det också, ett frenetiskt flaxande på vingarna.

Nu har jag en sådan tur att dessa fåglar häckar i sjön där jag bor, men i år har jag även sett dem i närheten av vitsipporna jag fotograferade i helgen. Mellan den gamla vägen 117 och den nya 117, i en liten konstgjord damm. Smög dit där i lördags för att spana lite på dem. Rätt skygga är de, de låter inte en komma så nära. Men tur i oturen så är det en liten ö mitt i dammen så när de fick se mig komma krypande så stack de bakom ön för att gömma sig. Då passade jag på och ta några rejäla kliv fram till kanten på dammen och la mig raklång ner i det höga gräset. Drog mitt regnställ över både mig och kameran för att synas så lite som möjligt. Så efter bara någon minut kikade de fram bakom ön. Kanske såg de mig men de kom i alla fall fram och visade upp sig. Både hona och hane simmade lite förstrött fram och tillbaks, dök lite för att hitta mat, putsade fjädrarna. En annan hona kom på besök och hanen som fanns där blev upp över öronen förälskad i denna hona, började spela frenetiskt för att locka även denna hona till lite lördagsnöje, men där gick han bet. Antingen så fick hon det onda ögat av den första honan eller så var hanen inte snygg tillräckligt för hon flög snart iväg igen. Till slut så tröttnade de på att simma runt så de beslöt sig att hålla kväll. Jag fick en ide att göra en dubbelexponering av dessa två när de skulle sova, försökte ett antal gånger och lyckades till slut. (Tycker jag) 🙂 Bjuder på några bilder som blev till denna eftermiddag.

Dubbelexponering på vilande knipor.

Flörtar med en nykomling. Det onda ögat syns tydligt. 🙂

”Om jag sträcker på halsen så kan jag nog se ut precis som björkspeglingarna”

 

 

Gröna fingrar!

Gröna fingrar har jag inte, men att jag tycker om blommor är inte någon hemligheter. Inte för att jag springer runt och luktar på en massa blommor, men just att får lägga sig ner på marken och titta igenom kameran på blommor och försöka göra min tolkning av hur jag tycker de ser ut. Hur jag tycker de borde se ut igenom allas ögon. Det tycker jag mycket om.

Endast några några få hundra meter från vårt hus, cykelvägen till kyrkan, växer det rejält med vitsippor. I helgen var jag där och låg ner bland blommorna, kikade igenom kamerasökaren och försökte göra lite nya bilder på blommorna. Att försöka göra nya tolkningar av dessa vitsippor sporrar mig varje vår. Ibland lyckas jag ibland lyckas jag lite mindre bra. I år har det varit ett bra år för mig, en hel del bra bilder har det blivit. Allt ifrån det dokumentära till det lite mer konstnärliga. Här på bloggen bjuder jag er läsare på några favoriter som jag hoppas ska falla er i smaken.

I vitsippornas dunge. Lensbaby

Reflektioner. 378mm bl5,6

Osynlig. 378mm bl4,0

 

 

Kanske inte var tänkt till detta.

Långa tele är kanske inte tänkt till att användas till blommor.

Skummar igenom fotosidan.se lite då och då, oftast på forumet. Diskussioner om utrustning är väldigt intressanta. Diskuteras det fågelfoto så är det långa telen som gäller, ju längre ju bättre verkar det som. Aldrig sägs det något om blombilder med långa tele. Förra sommaren så sålde jag mitt långa tele för att byta upp mig till ett lite kortare tele och fram för allt lättare objektiv. Byta ”upp” kan ju någon kanske tycka låta märkligt, men för mig var det ett byte i rätt riktning. Släpa runt på ett över 5 kilo tungt objektiv började gå mig på nerverna, till slut låg det hemma nästan hela tiden. Att ha grejor som jag inte använder är meningslöst. Visst är det roligt med teknik och utrustning, men det ska användas också. Så att gå från 400 mm till 300 mm var ett byte uppåt för mig. Sen att det blev en zoom gör ju inte saken sämre, större rörelsefrihet och färre objektiv i väskan är en stor fördel. Visst finns det många som skakar på huvudet över mina val, gå från 400 2,8 till 120-300 2,8. Är han tom i huvudet säger säkert en del. Visst var det ett bra objektiv inget snack om det. Men det ska användas också. När sen mitt intresse falnade för fågel och växtriket blev mer intressant så blev detta objektiv mer och mer onödigt. Visst går det att göra bilder på blommor med det gamla objektivet också, men att behöva välja vad man ska ha med varenda gång gillade jag inte och inte har jag en assistent som kan bära åt mig heller. Så nu ligger hela utrustningen i ryggsäcken och jag behöver inte välja vad jag vill ha med mig längre.

Idag var en sådan dag som jag hade bestämt mig för att göra lite bilder på vitsippor, var lite sugen på att plocka fram lensbabyn, men väl framme bland vitsipporna så fick jag en annan idé. Förra året testade jag lite olika idéer med mitt nya tele och gjorde en hel del bra bilder. Kom ihåg det lite speciella med att använda tele, konverter och mellanringar. Så idag skruvade jag ihop mitt 120-300 och en 1,4 gg konverter med mina två mellanringar. La mig ner bland vitsipporna och kände direkt att detta ville jag göra en massa bilder med. Nackdelen med långa brännvidder och blomfotografering är att man måste kliva upp och gå en bit för att städa i bilden. Med vanligt macro så räcker det att sträcka lite på armen för att plocka bort grässtrå och annat skräp, men med denna utrustning så måste man kliva upp och ta några steg för att göra samma sak. Men lite motion har ingen dött av än. Fördelen med denna utrustning är att man får ett helt annat perspektiv, och skärpesläppet är så grymt fint. Bildvinkeln är väldigt snäv men det tycker jag bara är positivt. Att jag är nöjd med min utrustning är bara förnamnet, ångrar inte en sekund att jag bytte upp mig. 🙂

Bjuder på en bild på vitsippa och fejkat motljus. (En vitsippa i förgrunden agerar motljus i bilden.)

Sigma 120-300 1,4 konverter + 2 mellanringar.