Kärt barn har många namn.

Knipa!

Knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand, gnällvinge, isand, dopping, doppand, knipkärring och brunnacke. Många namn har de, en del namn är väldigt lokala. Personligen så tycker jag det danska namnet passar den perfekt. Hvinand. Ljudet från knipan när den flyger är ett härligt vinande ljud. När man hör ljudet kan jag inte låta bli att spana efter dem och fort går det också, ett frenetiskt flaxande på vingarna.

Nu har jag en sådan tur att dessa fåglar häckar i sjön där jag bor, men i år har jag även sett dem i närheten av vitsipporna jag fotograferade i helgen. Mellan den gamla vägen 117 och den nya 117, i en liten konstgjord damm. Smög dit där i lördags för att spana lite på dem. Rätt skygga är de, de låter inte en komma så nära. Men tur i oturen så är det en liten ö mitt i dammen så när de fick se mig komma krypande så stack de bakom ön för att gömma sig. Då passade jag på och ta några rejäla kliv fram till kanten på dammen och la mig raklång ner i det höga gräset. Drog mitt regnställ över både mig och kameran för att synas så lite som möjligt. Så efter bara någon minut kikade de fram bakom ön. Kanske såg de mig men de kom i alla fall fram och visade upp sig. Både hona och hane simmade lite förstrött fram och tillbaks, dök lite för att hitta mat, putsade fjädrarna. En annan hona kom på besök och hanen som fanns där blev upp över öronen förälskad i denna hona, började spela frenetiskt för att locka även denna hona till lite lördagsnöje, men där gick han bet. Antingen så fick hon det onda ögat av den första honan eller så var hanen inte snygg tillräckligt för hon flög snart iväg igen. Till slut så tröttnade de på att simma runt så de beslöt sig att hålla kväll. Jag fick en ide att göra en dubbelexponering av dessa två när de skulle sova, försökte ett antal gånger och lyckades till slut. (Tycker jag) 🙂 Bjuder på några bilder som blev till denna eftermiddag.

Dubbelexponering på vilande knipor.

Flörtar med en nykomling. Det onda ögat syns tydligt. 🙂

”Om jag sträcker på halsen så kan jag nog se ut precis som björkspeglingarna”