Nordirland dag 5 del 2.

Kom tillbaks från kvällsfotograferingen vid halv elva snåret igår, kände för en pint och en whisky innan jag gick och la mig. Så jag gick in i puben innan jag gick upp på rummet. Inte så extremt mycket folk där, det var ju ändå fredag, trodde nog att det skulle vara lite mer liv och rörelse. Men om man tänker efter så är det nog svårt att få det till att bli fullsatt där. De har inte så många rum att hyra ut och i byn kan där inte bo så många så det är nog helt ok med en 15 personer där inne. Såg att gänget med holländare var kvar,  förvånades över att de gillade Guinness eller rättare sagt förvånades över att de fortfarande drack Guinness. När jag kom tillbaks från min vandring under eftermiddagen så gick jag in och tog en öl. Då satt där 5 holländare och drack denna hemska dryck. När jag kom ner för att äta middag vid 19 tiden så satt de kvar och drack samma dryck och halv elva på kvällen satt de på samma ställe och drack Guinness. Någon av dem hade börjat på whisky också, för när jag beställde en Bushmills whisky så sa en av dem att den var riktigt god och att han hade redan druckit 3 av den sorten. Ska ärligt säga att jag skulle inte vilja ha deras baksmälla som de troligtvis kommer att ha idag. 😛

Kvällsfotograferingen var tyvärr som jag misstänkte alldeles för molnfri. Hade önskat lite mer moln och kanske lite mer dramatiska vågor som slog över klipphällarna, men naturen råder jag inte över så det fick bli som det blev. Kvällen var åtminstone fin och varm. Gjorde en del bilder men som kräver lite efterbehandling på en riktig dator och skärm, skuggor som ska lättas och sådant. Funkar inte så bra på min platta. Men någon bild kan jag visa.

Ligger just nu i sängen och skriver detta, klockan är halv sju på morgonen. Ska checka ut vid tiotiden är det tänkt, resa tillbaks till Belfast, sista dagen ska tillbringas med Emmy min dotter. Det har varit en fantastisk resa jag gjort, har fått se väldigt mycket, fotograferat en väldans massa. Jag känner mig väldigt nöjd faktiskt. Enda jag har saknat är min fru, hade gärna haft henne med.

Kommer jag att åka hit igen? Ja visst skulle jag gärna göra det. Ingen tvekan om det, men samtidigt så är det så många platser som jag skulle vilja åka till runt om i världen, så jag vet i katten om det finns tid till det. Börjar ju bli lite gammal, har ju inte hur många år som helst på mig. Är ju inte rik heller så pengar ska ju sparas till sådana här resor. Jag har ju Sverige att upptäcka också, har ju inte sett en tiondel av mitt eget land ens en gång, springer ju bara runt husknuten och fotograferar hela tiden. Vet inte ens om jag har upptäckt hela Markaryd ännu. En sak vet jag i allafall, att hur bra det än är borta, så är hemma alltid lite bättre.

Solens sista strålar över Ballintoy harbour.

Goodnight world.

Nordirland dag 5

Idag blev det en sen start, inte planerat men nödvändigt för jag fick en krånglande mage igår kväll. Eller rättare sagt jag åt alldeles förmycket. Har haft lite svårt att vänja mig vid att se och äta mindre portioner, men magen har vant sig. Åt ingen lunch igår så jag var väldigt hungrig. Så i går kväll var jag extremt sugen på en riktigt god köttbit, en blodig sak som jag hoppades skulle smälta i munnen. Satt med menyn framför mig och kollade igenom vad som erbjöds. Visst fanns där kött men storlekarna hade jag ingen aning om. Inte nog med att de ska köra på fel sida, de ska ju ha ett helt annat mätsystem också. Vem fan vet hur mycket 12oz är. Hade att välja mellan 8, 10 och 12oz. Givetvis så valde jag den på 12oz, tänkte som jag brukade, att alla köttbitar är små på restauranger. Ja jösses vad fel jag hade! När servitören kom in med den så höll jag på att storkna, nästan lika stor som min underarm. Hade det inte varit för att servitören var ung och rask så hade de nog fått köra fram tallriken på en vagn. Detta serverades med tobacco onion och smörfräst svamp. Tobacco onion verkar vara som rostad lök, men jag ska villigt erkänna att det låter lite fräsigare med det engelska namnet. Köttet var fantastiskt gott, mört som oxfilé och blodigt som jag gillar det. Och det är nog det som gjorde att jag kände mig lite kass i magen. Blodigt och väldigt mycket mat. Så idag gick jag upp vid 8 och åt frukost, satt vid bordet och skrev bloggen samtidigt som jag drack kaffe. Frågade om de ville göra en lunchlåda till mig så jag slapp bli så hungrig under dagen. Skulle ut och vandra lite idag tänkte jag och där jag tänkte gå fanns inget ställe att köpa någon mat. Visst gick det att ordna jag skulle bara säga till när jag skulle sticka så skulle de komma ut med det till mig. När jag kom ut till bilen så kom husmor ut med en massa grejor, sallad, smörgåsar, banan, äpple, vatten och en liten påse med chips! Chips!! Hon propsade på att jag skulle ha påsen, det har man alltid med sig i sin lunchlåda sa hon. Vinägerchips av alla sorter också. Ja de är för roliga i detta landet. 🙂 Vädret var fantastiskt i dag, inte ett moln på himmelen och säkert 18 grader varmt, perfekt för en liten vandring. Hade egentligen inga planer för fotografering men givetvis var kameran med, svårt att plåta landskap ute vid kusten i direkt solljus. Men det blev faktiskt en hel del bilder. Visar några stycken som jag gillar väldigt mycket. Jag kommer att göra en tur ner till Ballintoy harbour för lite kvällsfotografering, ska bli en fin kväll så det är inte helt omöjligt att det blir lite solnedgångsbilder och annat tråkigt. 🙂 Bara det kommer lite moln innan den går ner, för det blir så tråkigt med en himmel som är helt tom. Så det blir inget röj på puben för mig fast att det är fredag. Kan det vara åldern som gör att man väljer en kvällsfotografering framför ett barhäng på en riktig irländsk pub? Hoppas att det är åldern och inte något fel på hjärnkontoret. 😛

Water lilly. Ingen aning om man kan översätta det direkt till svenska. Kanske heter något annat. Växte vilt ut med sluttningarna vid kusten.

Små söta harar modellande för mig.

Men denna såg lite tjurig ut. 😉

Blomma och fjäril.

Nordirland dag 4 del 2!

Dag fyra bjöd på lite mer än en morgonfotografering. Efter att jag hade suttit och retat mig på de amerikanska familjerna så estämd jag mig för att köra i väg till en skog, Glenariff forest park. Hade läst om den i en av mina broschyrer. Visst, skog har jag ju hemma tänker ni. Men den kan ju vara lite annorlunda, kanske andra typer av träd som vi inte har, eller andra typer av blommor.

En sak som jag visste de hade där var vattenfall, och jag är en riktig sucker för vattenfall. Bara älskar det, jag kanske inte gör så mycket bilder vid fallen men jag tycker det är så rogivande att vandra ut med en bäck som brusar. Skogen var inte så tokig den heller men det blev inte så mycket bilder gjorda för min energi tog slut rätt snabbt. Gjorde misstaget att inte äta först innan jag började vandringen, som vanligt blev jag lite för ivrig. När jag väl kom på att det behövdes energi, då var jag långt inne i skogen. Ska sägas också att skogen låg i en dal och att ingången till skogen låg uppe på toppen på ena sidan av dalen. Så vandringen ner till skogen var rätt lång med en hel del höjdmeter att klara av.

Men jag fick en härlig tur där nere, mycket bokträd och annat som jag inte vet och en massa blommor som såg ut som blåklockor. Har inte kollat upp vad det är för blommor men det liknade dem väldigt mycket. Gjorde inga artbilder, kände inte för att krypa ner på marken då. Blött som fasen och lat som bara den. 🙂

Visar lite bilder från skogen och någon från utsikten uppe på dalkrönet. En av dem fick ni, som följer mig på Instagram och Facebook, se redan igår.

 

Glenariff forest park. Från toppen av dalen.

Glenariff forest park, även denna från toppen av dalen.

Ett av de vattenfall som fanns längst ner i dalen. Glenariff forest park.

På vägen upp från botten av dalen, massor med, som det ser ut som, blåklockor. Glenariff forest park.

På eftermiddagen, lite sen eftermiddag, så körde jag tillbaks till The Fullerton Arms där jag bor. Men just när jag kommer fram så står där en lastbil framför infarten till parkeringen, eftersom jag fortfarand är nybörjare till att köra bil på fel sida och att sitta på fel sida när jag kör, så blev jag lite ställd. Planering är extremt viktigt när man är ny på att köra bil och min planering blev kaos just då. Fick ju fortsätta rakt fram och planera i farten, inte min cup of tea som de säger här. Såg en en skylt längre fram där det stod White rock beach. Är ingen fan av stränder men det fick duga. Av någon lustig anledning så känns högersvängar väldigt enkla här, när man egentligen skulle undvika dessa. Det blir ju som att göra vänstersväng hemma och de är man ju väldigt noga med att ha uppsikt bakåt och verkligen kolla noga. Kanske det är därför de tutar så förbannat på mig varenda gång jag gör en panikare åt höger. Givetvis var det en högersväng och givetvis hade jag bil bakom och givetvis tutades det som bara den. Denna gång hade jag lite otur för bilen bakom bestämde att följa efter mig. Nere parkeringen så steg en yngre man ut ur bilen och gick fram till mig, förklarade på ett väldigt artigt sätt hur fel jag hade gjort. Svarade han att jag kommer från Sverige och att jag är lite ovan. Han skrattade och sa att, så gammal som jag är, varför bry sig om körkort i den åldern. Jag talade om för han att, körkort har jag haft länge men kört på fel sida av vägen är något som jag inte sysslat med. Fel sida på vägen sa han och tittade lite konstigt på mig, alla kör väl på vänster sida. Ville vara lite dryg mot han egentligen men eftersom han hade kallat mig för ”sir” och var egentligen trevlig så förklarade jag för han att nästan alla runt om i världen kör på höger sida och att ni kör på vänster sida, därav min osäkerhet i trafiken. Hans uttryck och min skulle ni ha hört och sett, ville inte skratta och hade så svårt för att låta bli men denna ungdom gjorde min dag. Den dialekten och den förvåningen i hans ansikte var obetalbar. Trodde faktiskt att de hade bra utbildning här. What! Nooo! Really! Fuck really! And you sitting in the passenger seat driving? Verkade som om han inte hade haft körkort så länge denna unga man så vi var kanske lika dåliga i trafiken. Kanske stannade han mig för att jag hade Irländska skyltar på bilen, och ville sätta mig på plats. Men allt gick bra, han önskade mig en bra eftermiddag och gick till sin bil med lite huvudbry tror jag.

Stranden var fin men inte så mycket att plåta, mellbystand fast utan bilar och inte en människa där. Gjorde ändå några bilder som ni får se. Mest bara för att jag hade släpat ryggsäcken hela vägen ner. Fick jag plågas ska ni läsare plågas. 😛

Whiterock beach.

Whiterock beach.

Nordirland dag 4.

Ballintoy harbour.

Dag fyra började tidigt, gick upp kl 4! Men blev lite besviken på vädret, mulet och grått med lite regn. Tänkte först somna om men när jag väl hade vaknat så kändes som om det var lika bra att gå upp. Jag har ju semester, då får man ju njuta lite. Jag menar att annars när jag ska upp tidigt så är det ju oftast till jobbet jag ska och då njuter jag inte så mycket. Nu skulle jag ju få en naturupplevelse i Ballintoy harbour och dess omnejd. Faktiskt så har de spelat in lite scener från The game of thrones även där. Känns som om de har använt hela Nordirland när de har spelat in den serien. Så utspelar den sig  på en helt annan ö, visserligen bredvid, men ändå!

Jaja! Som sagt, så steg jag upp och lastade ut allt i bilen. Körde bort till hamnen, endast 1 kilometer, men väl där så blev det betydligt mer vandring med ryggsäck och utrustning. Så det var skönt att ta bilen den biten. Landskapet där nere var fantastiskt, tror faktiskt jag inte har sett en sådan kustlinje någon annanstans. Men jag har inte varit på så många ställen så jag har inte så mycket att jämföra med. Ska försöka ta mig ner till kvällen också men då får det vara uppehåll, vill ha lite variation på bilderna. Som det ser ut nu så blir det regn, men det varnades  för åska också och går den över Atlanten så kanske man skulle vara där. Hade varit fräckt med lite blixtbilder. Men det ska nog mycket till att den ska gå över vattnet. Enligt bartendern på puben där jag bor, så går åskan oftast över land.

En liten sidostickare, vad är det med det amerikanska folket. Kan de inte göra något annat än att klaga? Ingen frukt till frukost och det blir ett herrans väsen, kaffet för starkt och de tjatar värre än ett symöte. Brödet för lite rostat och de skickar tillbaks det. Två olika sällskap från over there. Stackars de anställda på denna pub jag bor på. Själv är jag glad att jag slapp frukten, kaffet var tunt som kranvatten och så fick jag grovt rostat bröd till ägg och bacon när jag ville ha ljust bröd, men jag sa inget alls. Tror de skulle gått ut med mig vid halv fem, då skulle de varit djävligt glada att de fick någon frukost. 😛

Ballintoy harbour.

Ballintoy harbour.

 

Road trip! Dag 3.

Dunluce Castle

Dag 3 på vår road trip gick till Dunluce Castle. Hade sett bilder på detta slott innan och ville så gärna besöka det. Väldigt svårt att komma till för att få en bra vinkel, spanade lite runt om men hittade egentligen bara den vinkeln som andra fotografer har använt sig av. Så även denna gång fick det bli lite turiststuk på bilderna. 5 pund för att komma in var väl helt överkomligt, inte ett jättestort ställe att gå runt på men väldigt trevligt. Är man intresserad av historia så funkar det perfekt. Gjorde några bilder inne på slottet också för att hålla stilen som en riktig turistfotograf. 😉

Vi åkte även till The dark hedges, känt från serien The game of thrones. Var bara tvungen att se det. Har haft lite planer att återvända men vädret ser ut att förändras lite till det sämre så jag vet inte om det blir av. Gjorde några bilder, men under dagtid är det väldigt mycket trafik och bilar stannar lite här och var i allén så det blir mycket väntetid.

The dark hedges. Inte så mörka då men på kvällen kan de säkert se väldigt trevliga ut, tänker mig ett härligt månsken. Drömma kan man ju alltid göra. 🙂

Dunluce Castle

Dunluce Castle

Roadtrip! Dag 2.

Vandringsleden mot The giants causeway.

Dag 2 av vår lilla roadtrip i Nordirland blev ingen bilkörning alls. (Nykter var jag så det var inte av den anledningen) 😉 Vi fick rapport om att det skulle bli fint väder så vi bestämde oss för att vandra lite. Irene som vi hyr av berättade att det gick alldeles utmärkt att promenera till The giants causeway om man var en ”keen walker”. Ca 5km var det att gå dit och det tyckte vi kändes helt ok om vädret skulle bli bra. Lastade av lite utrustning i ryggsäcken för jag tyckte 13 kilo var lite förmycket. Kunde gott lämnat några fler objektiv hemma. Av någon lustig anledning så har jag så svårt för att lämna objektiv hemma. Använde bara mig av 14mm och 24-70 zoomen men jag släpade på macro och 17-40 zoomen också. Jaja jag lär väl mig någon gång kanske.

Vandringen gick ut med en gammal järnväg igenom en golfbana och ut till kusten. En riktigt trevlig vandring. Väl framme så var det bara till att följa alla andra turister ner till denna spännande kustremsa. Snåla var vi, så vi gick ner till basaltklipporna. Det gick buss, men eftersom den guidade turen och inträdet till utställningsbyggnaden kostade nästan 18 pund per person så kom smålänningen fram i mig. Och hade vi nu gått ända från Bushmill kunde vi gå den lilla biten också. 🙂

Väl nere så blev vi helt hänförda av detta udda landskap, själva området med basaltklipporna var inte så stort men hela kustremsan var ju helt fantastisk. En härlig grön färg och klippornas gråa och svarta färg var nästan så man blev tårögd.

Vandringen runt detta område var härlig men väldigt lång, så de 5km som vi avverkade dit blev ytterligare lite drygt 3km sen var det 5km hem igen. Fick verkligen anstränga mig för att inte bara lägga mig ner och dö. 🙂

Eftersom vi var så duktiga denna dag så låste jag in smålänningen i mig och vi gick till The Bushmill Hotel och åt en riktigt härlig middag med både vin och whisky. Kostnaden för denna middag är dock hemligstämplad fram till år 2050 så det är inte lönt att ens fråga. 🙂

Lite bilder från detta härliga ställe, visst är det lite turistiskt men väl värt att besöka.

Ett litetklagomål till de svenska teleoperatörerna bara, hoppas ni läser detta och tar åt er. 97 spänn kostar det att skriva detta blogginlägg, att ni inte skäms! Förbannade utsugare. Och till de irländska operatörerna, har ni hört talas om 3G? Ni är ju långsammare än ett gammalt 28,8 modem. Snälla kom in i 2000talet. 12 pund för att få mobilt internet och kan knappt instagramma. Ja jösses vilka i-landsproblem jag har. 😀

Om ni nu tycker bilderna ser konstiga ut så måste jag försvara mig. Jag har bara min surfplatta och appen photoshop touch, så det kan bli kanske lite fel med ljuset i bilderna och färgerna. Hoppas att ni har förståelse.

Nä nu är det dags för flytt till nästa boende, så jag måste packa ihop resväskan och dra vidare. Förhoppningsvis hör jag av mig imorgon igen.

Giants causeway.

Giants causeway.

Giants causeway.

Giants causeway.

Giants causeway.

Giants causeway.

 

Roadtrip! Dag 1.

Vägen till Bushmills.

Dag ett på min dotters och min roadtrip genom Nordirland. Jag jösses vad jobbigt det är med bilkörandet i vänstertrafikens förlovade land. Men det funkar bra för Emmy håller koll på mig nu och rättar mig när jag håller på att köra fel. Får en lustig känsla av övningskörning, och värre är att det är min dotter som är körlärare. :-))

Färden gick norrut mot kusten från Belfast, efter en massa om och men så klarade vi oss helskinnade ut ur staden. Väl ute på de mindre vägarna så gick allt bättre med körningen. Lite anarki med linjemålningarna på vägen är det allt, eller så är det jag som är lite nervös. Men tar man det lugnt och inte bryr sig om medtrafikanterna så går det bra. Bara låtsas som om man inte är där, skygglappar på alltså. B-)

Vi gjorde ett stopp i Cushendall för lite lunch, steak and mushroom pie som smakade bra. Emmy var modern och tog en veggoburgare! (Undrar om hon är min dotter?) Ja dessa ungdomar. 🙂

Färden gick vidare mot Ballycastle och Ballintoy, fantastisk väg att köra på, vilken natur! Nästa gång jag är här ska jag inte köra, det får min fru göra så att jag kan se mer av naturen. Målet var att få se turistfällan Carrick-a-Red Rope Bridge, stannade till lite innan vid en utsiktsplats för att se lite av kustlandskapet. Måste säga att det är riktigt fantastiskt. Enda som tar ner betyget lite är vädret, men det är ju inget att göra något åt. Det är ju som det är. Väl framme vid denna bro så ville Emmy gå över och vilken far säger nej till sin dotter inte ens en snåljåp som mig kan göra det fast att det kostade nästan 6 pund per person för att gå på en bro. Men det var det värt kände jag efteråt, för en riktig härlig upplevelse att komma över till den lilla ö som bron hängde mellan. Tur med vädret hade vi också, för inte en enda droppe regn föll när vi var där.

Lägger ut lite typiska turistbilder för er, inte lätt att göra personliga bilder med turister bakom varje sten och grästuva. Förhoppningsvis kommer det lite mer personliga bilder efterhand som jag upptäcker Nordirland.

Vägrenen mellan Cuchendall och Ballycastle

Carrick-a-Red Rope Bridge

Carrick-a-Red Rope Bridge

Carrick-a-Red Rope Bridge

Utsikt från parkeringen vid Carrick-a-Red Rope Bridge.

Drömsemester!

Semestern startade inte så bra, försening på flyget gjorde att vi kom iväg en och en halv timme senare. Tur man ska vara iväg en vecka, för vad är en liten försening att gnälla över. Värre är det att ha valt plats och framför mig sätter sig en dam med en liten kille på ca 2 år och denna lille kille gallskriker i 20 minuter så det nästan skär i öronen på mig. Hade gärna tagit en timme till i försening för att slippa det ljudet. 😉 Tyckte väldigt synd om föräldrarna för vad kan man göra i det läget. Som tur var så blev den lille killen trött efter allt skrikande så det blev tyst till slut. 2 timmars flygande till Dublin är en behaglig tur, lagom sträcka att åka i ett trångt flygplan.

Hade lite resfeber innan, mest var det väl tanken att köra bil där över. Vänstertrafik är ju inte något man sysslat med i sitt liv, tror till och med att jag föddes efter att det blev högertrafik i Sverige, så någon vana har jag inte. Väl framme i Dublin så skulle det kvitteras ut en bil,  stod vid disken på Avis biluthyrning och en dam, närmare pensionen expedierade mig, klämkäck som bara den, frågade om jag ville ha en större bil och om jag ville ha fullt skydd. Ville så gärna säga att det räcker med att ni går över till högertrafik denna vecka så klarar jag mig. Men kände att det hade nog varit lite för mycket begärt. 😉 Eftersom jag bokat innan och valde deras mest kompletta paket så fick det bli det billigaste alternativet men med fullt skydd. Verkade nästan som hon kände på sig att jag var smålänning, för hon erbjöd mig en dieselbil i stället för en bensinbil och motiverade att det var sååååå mycket billigare med diesel på Irland.

Fick en alldeles ny Citroën med ratten på fel sida, höll på att göra misstaget att kliva in på fel sida av bilen men upptäckte det i sista sekund och öppnade dörren för att slänga in lite saker i framsätet i stället. Tittade mig omkring för att se om någon annan såg vad jag höll på att göra, såg snubbarna på Avis verkstad stå och titta på mig. Tror de ville ha sig ett garv men det blev inget av det. :-D. Väl i bilen så satte jag GPSen på Agincourt street i Belfast och började köra, första rondellen kom bara 200 meter bort och första tutandet kom från en annan bilist. 2sec senare kom ett finger från en annan bilist. Kändes som om jag satte ribban för denna roadtrip med en gång. 2 finger och 4 tutande och ett par skakningar på huvudet från mina kära medtrafikanter och då har jag bara kört 16 mil. (Undrar hur detta ska sluta?) Efter 10 mil kunde jag släppa ena handen från ratten, då kände jag mig lite avslappnad.

Men jag lyckades ta mig helskinnad fram till Belfast och min dotter. Så snabbt in på deras gata och parkera, in med grejorna i huset och ut och äta med Emmy. Ska säga det att vi tog taxi in till centrum. Kör inte en meter i onödan och särskilt inte inne i en stad.

Några naturbilder gjordes inte i dag så ni får hålla er till godo med en bild som gjordes i Köpenhamn innan jag skulle flyga iväg. Men i morgon börjar äventyret i Nordirland. Ha en bra kväll, själv så kommer jag att somna gott efter denna första dag.

Även en flygplats kan vara avstressande, i alla fall i Danmark. 🙂

Fågelträsket!

Ja nu trillade jag dit rejält i fågelfototräsket. Själv så trodde jag att jag var klar med denna typ av fotografering. Landskap och natur utan djur är ju så mycket skönare, ingen stress, inget väntande, landskapen finns ju bara där och väntar på att få bli fotograferade. Djur i allmänhet och fågel i synnerhet är ju så mycket jobbigare. Rätt ljus, rätt bakgrund, rätt position och ett djävla tålamod. Passar inte mig alls. Visst blev det lite fågel på Öland sist men fokus låg ju på landskap, och att där kom en och annan fågel med i bild är ju bara en bonus. 🙂

Min fru och jag blev bjudna på en helg hos Thorsten och Marie, med mat och dryck och fotografering och det säger man inte nej till. Härliga människor att umgås med och så får man äta god mat och fotografera. Kan ju inte bli bättre om ni frågar mig! Tyvärr så blev det så illa att Thorsten och Marie lockade med Morkullor i kvällsljus, ärligt talat så var jag slagen på förhand, de vet vilka knappar de ska trycka på för att man ska trilla dit. Blev ju så sugen, hade ju hört hur svårt Thorsten tyckte det var att få den perfekta bilden. Själv så kände jag mig väldigt självsäker, klart som katten att man ska kunna göra några perfekta bilder på detta. Hur svårt ska det vara? 🙂 Ja jösses så fel jag hade! Ska tala om att jag har bara en bild sen innan på Morkulla, en sittande på vägen en tidig morgon, inte ens skarp.

Medan Thorsten och Marie sköt iväg den ena skarpa bilden efter den andra på dessa fåglar så hann jag inte ens få in de i sökaren förrän de försvann in bland trädkronorna. Hade jag för en gång skull någon i sökaren så var den inte skarp. Dj..la Morkullor!!! Vad är det för fel på stillasittande fåglar, poserande i ett härligt dagsljus på en pinne. Hur snyggt som helst. Äh vem behöver bild på Morkullor? De vill ju inte ens själva vara med på bild, bara en massa överflygningar i rasande fart. Hade det nu varit dagsljus när det flög över oss så hade man sett skylten de har på bröstet, ”Vi vill inte vara med på bild, det är därför vi flyger på kvällen i en rasande fart”.

Så det var bara till att känna sig besegrad, Morkullor och jag går inte ihop. Så för att djävlas lite så smög jag upp lite tidigt i morse och gick ut i trädgården. Morkullorna låg och sov, är ju så när man är uppe och ränner på nätterna. Men Nötväckorna var uppe med tuppen, de är inte ute och slarvar på nätterna och de ställde gladeligen upp för mig. Tittar ni riktigt noga så kan man nästan se skylten de har på bröstet, ”Vi gillar att bli fotograferade och vi kan till och med posera om ni vill”

Titta vad jag kan! Sitta upp och ner på en trädstam. Det gillar fotografer. Vi är så mycket trevligare än Morkullor. 🙂

Vi vet även var vi ska sitta, så att fotograferna får det här fina härliga morgonmotljuset. Vi Nötväckor kan sådant. 🙂

Även en Domherre hade hört min önskan om en trevlig posering, han även tipsade om hur fin bakgrunden var. Det är fina fåglar det.

Till och med så blygsam så att han inte ville ta upp hela bilden. Vilken kompis!

Vad hände då med mina Morkullebilder? Jo jag ska visa hur det blev. Nu är det 2 bilder i arkivet, mer blir det inte. Kan de inte lugna ner sig och sitta still på en pinne så lär det inte uppta någon större plats i mitt arkiv.

Men jag har hört att det ska finnas målsökande kameror? Kanske nästa gång, när vi gör ett besök hos Thorsten och Marie kan det bli något. Får bli en investering kanske. 😉

Undrar om de har hört talas om hastighetsbegränsningar. Bättre än så här blev det inte tyvärr.

En sista sak bara! Vill presentera en liten kompis till Thorsten och Marie. En liten söt gynnare som kutade runt benen på Nötväckor, Domherrar och Bofinkar, snäll var han också för han lät mig göra lite bilder också. Posera kunde han med, tro nog han hade lärt sig av Nötväckorna. Lille Klas ville så gärna vara med här, och det är klart han ska få vara med. Även de med fyra ben är välkomna i min blogg. Till och med min fru Lotta tyckte han var en snygging! Så låt mig presentera Klas Klättermus. Åkersork sa Thorsten, ingen aning om han driver med mig eller ej, ser ju ut som en mus. Men är det en Åkersork så gör det inget, för han var riktigt gullig den lille gynnaren.

Lille Klas i sin lilla grotta!