Mats Nilsson's Blog

Inget är omöjligt vissa saker tar bara lite längre tid att göra

Archive for the ‘Djur’ Category

Vårstart!

with 6 comments


Inte så långt emellan med inläggen som innan, har varit ute och fotograferat lite mer nu, så det är inte helt tunnsått i mappen ”nya bilder”.

Nystarten för i år blev egentligen till för att jag gick med i Hässleholms fotoklubb som jag skrev i mitt förra inlägg. Saknade fotografer att snacka med, trodde innerst inne på Photonatura men när det nu inte blev av så sökte jag mig andra vägar. Letade efter fotoklubbar som hade aktivitet några gånger i månaden. Kollade in de föreningar som låg nära och fastnade för Hässleholms förening. Har varit med på ett antal träffar nu och känner mig väldigt välkommen, medlemmarna är lika fotointresserade som jag, finns en hel del som har naturfotot som intresse och det känns som om alla trivs väldigt bra i föreningen.

Det har varit lite bildvisningar, tävlingar och utfärder och jag har försökt deltaga så ofta jag kunnat. De har träffarna på tisdagar och det är ju den dagen jag börjar min arbetsvecka på så det blir lite pusslande med tider och kompledighet men det har som tur är lyckats lösa sig.

Mina fototurer har börjat komma igång på allvar, våren har en sådan effekt på mig, så kameran är ständigt redo, batterierna är laddade och kaffet är bryggt.:) Har gjort några turer till nordöstra Skåne och västra Blekinge. Det har blivit både blåsippa, vitsippa och lite annat smått och gått. Just nu njuter jag av att få vara ute i naturen. Det är skönt att få strosa runt i markerna och upptäcka hur livet tar fart i naturen. Mina lediga måndagar och tisdagar kommer väl till pass nu. Även helgerna blir det lite naturvandringar men är det dåligt väder så blir jag gärna hemma. 🙂

Ny kamera har det blivit också, efter ett erbjudande som inte gick att motstå så sålde jag av min gamla trotjänare, 4 år gammal hann den bli. Inte så gammal egentligen men i dessa tider med det digitala så har det förändrats väldigt mycket. De nya kameran kommer nog att finnas med ett bra tag. Man kan tycka vad man vill om megapixlar, men efter att ha sett bildfilerna på den nya kameran så blir jag väldigt glad. En stor förbättring jämfört med den gamla och då är det ändå inte tillräckligt enligt många andra fotografer. Men det är sällan jag lyssnar på andra fotografer när det kommer till utrustning, jag bildar mig min egna uppfattning om vad som är bra och vad som är dåligt för mig. Det kommer säkert att göras betydligt bättre i en snar framtid men man kan inte hålla på att vänta på bättre grejor hela tiden, då får man vänta i all evighet.

Nu kommer denna kameran inte revolutionera mitt fotograferande, jag kommer att göra det jag alltid har gjort. Ni som kollar på mina bilder här på nätet kommer inte att se någon skillnad så det är inte något superduper häftigt jag har införskaffat mig. Skillnaden kommer att märkas när jag tar fram min bilder på papper, mindre interpolering av bilderna gör att skärpan bibehålls. Jag kommer att ha bättre möjlighet att beskära mina bilder till det format jag önskar. Att få möjlighet att göra kvadratiska bilder med 30 miljoner pixlar gör att mina kvadratiska tavlor kan göras större än innan med bibehållen kvalité. Men som sagt, de som kommer att märka det mest är de som köper mina tavlor fram över.

Bjuder på några bilder som har gjorts sen förra inlägget, några med den nya kameran några med den gamla.

Skogsnatt!

Rådjur i de sista solljuset!

Ner för backen!

Annonser

Written by MatsNilsson

april 19, 2016 at 12:34 e m

Tålamod!

with 11 comments


Äntligen lyssnade jag på min inre röst! Så många gånger som jag helt och hållet struntat i det, inte tyckt det var lönt, ren lathet för jag hade bestämt mig för att jag ändå inte skulle hinna.

Vad är det då som jag menar med denna text jag precis skrev? Jo , det ska jag berätta.

Jag har äntligen fått ett antal bilder på Gärdsmyg. Denna lilla förtjusande fågel som jag sett så många gånger, flygandes hit och dit, hoppandes hit och dit på en massa grenar. Aldrig stilla, alltid på språng mot något. Eller så bara för att fotografer ska stå och svära en ramsa som skulle räcka till ett hel livstids svärord hos en arg tonåring.

Första gången jag råkade på denna fågel visste jag inte ens vad den hette. Hemma i skogen där jag brukar gå med hunden. Gjorde några bilder på väldigt långt håll, knappt synbar. Det var på den tiden jag hade film i kameran. Inte ens med 8 gångers lupp kunde man se vad det var för fågel på diabilden. Men man såg den karakteristiska stjärten, lite suddig. Filmen som satt i var nästan alltid Fuji Velvia. Iso 50 inne i skogen var ju inte så smart, helst inte ihop med en Tokina 400mm bl 5,6. Efter ett antal timmar med fågelboken så kunde jag få fram att det var en Gärdsmyg.

Åren gick och Gärdsmygen var en sådan fågel som var ouppnåelig, varken utrustning och tålamod fanns. När väl utrustningen fanns så var inte tålamodet närvarande. Och efter 2012 så slutade jag med fågelfotografering. Eller rättare sagt, fågelfotografering var inget för mig. Tålamodet fanns inte och jag tyckte det var jobbigt att släpa runt på stora tunga teleobjektiv. (Man får vara bekväm, det är naturligt att vara lat.) Visst har jag gjort fågelbilder, men det är inget jag gått och planerat, det har varit tillfälligheterna som har styrt när jag gjort fågelbilder.

Senast jag såg Gärdsmyg var på en kurs i Mullsjö 2012, vid fiskdammarna. En liten djävul som hoppade och studsade fram och tillbaka. Inte en chans att jag skulle få några bilder på denna lilla gynnare, varenda gång jag såg den så hade jag fel objektiv på, och alltid så tänkte jag att jag hinner inte byta till teleobjektivet. Så där stod man och tittade på den när den satt stilla på en gren i 1 minut. Så många gånger jag sagt till mig själv att jag hade hunnit byta objektiv om jag bara hade gjort det direkt!

Så! Vad är det då som gör att jag skriver detta idag? Jo, jag åkte upp till Mullsjö i fredags, skulle upp till min fru, där hon var på kurs i textiltryck. Åkte strax efter lunch, så att jag fick tid för lite fotograferande innan jag skulle gå på vernissage med min fru. Det var ju avslutning på sommarkurserna på Mullsjö folkhögskola. En mycket trevlig tillställning och där jag såg fram emot att se vad naturfotokursen hade att visa. Anders Geidemark var kursledare även i år, skulle gått kursen men jag kom inte med i år. En massa väldigt bra bilder hade producerats i år, som alltid får jag nog säga. Ibland så känner man sig som en halvtaskig amatör bland alla dessa fotografer som går kursen. Men i alla fall, när vi sitter där i deras aula och tittar på bilderna så fick jag se en bild på en Gärdsmyg. En helt fantastisk bild! Bilden var ju givetvis gjord vid fiskdammarna, säkert samma lille gynnare som jag har jagat några år innan. Inte för att jag blev sugen på att sticka dit för att se om jag kunde få den på bild, fågel har ju som sagt lämnat min idébank. Men jag blev påmind om mina försök. Fotografen hade säkert fått kämpa sig till denna väldigt härliga bild.

Tanken var att jag skulle sova över på skolan och dagen efter så skulle jag och min fru köra hem. Men hade helt glömt bort att det var ju fram till lunch på lördagen som kurserna höll på. Så jag bestämde mig för att ta den förmiddagen till att köra ut till bekanta platser för att njuta lite av den underbara naturen runt Mullsjö. Ryfors gammelskog blev den första plats jag åkte till. Vädret var kanske inte perfekt för att fotografera men en tur i skogen är ju inte fel. Kameran var givetvis med, lite blombilder kan man alltid göra fast att det var strålande solsken. När jag väl hade gått en runda där så var det 2 timmar kvar innan min fru skulle bli hämtad så jag bestämde mig för att köra ner till fiskdammarna ändå. Mest för att kolla in hur naturen hade förändrats från sist jag var där. Ryggsäcken med fotogrejorna tog jag med, av gammal vana troligtvis. Härligt väder att gå och strosa i, ett bekant ljud hördes i skogen runt dammarna. Visst var det Gärdsmygen som sjöng, var lite osäker men när jag väl kom fram till platsen som vi alltid hade som basläger på kursen så såg jag den sitta 15 meter bort. Va fan, tänkte jag! Sitter den lille gynnaren rätt fram och bara sjunger. Helt stilla till och med! Samma tankar kom som brukligt, jag hinner inte plocka fram kameran. Men det var då jag helt plötsligt gjorde tvärt om. Jag plockade av mig ryggsäcken, tog fram kameran, objektivet och jag tog till och med fram konvertern! Tänkte att nu får det bära eller brista, brydde mig inte ens om att hålla ett öga på Gärdsmygen. Koncentrerade mig på att skruva ihop grejorna så tyst jag kunde utan att göra allt för häftiga rörelser. Kollade så att jag hade ström, slog på bildstabiliseringen även autofokusen slogs på. Lyfte försiktigt upp kameran till ögonen och siktade in på grenen. Tjoff, där satt den! Flyttade mig lite för att få in lite mer färg i bilden, fågeln var borta! Fan också! Hörde den börja sjunga på ett annat ställe.

Jaha tänkte jag, det var det. Men det var då jag helt plötsligt ramlade över lite tålamod. Tittade på klockan, en timme kunde jag ge den lille fan, tänkte jag. En timme ägnad åt Sveriges näst minsta fågel.(Tror jag det är) liten är den i alla fall) 59 minuter för lång tid om ni hade frågat mig en vecka tidigare. Men nu fick jag en liten tanke att den kanske flyger fram och tillbaks för att kontrollera sitt revir. Kanske är det så att denna pinne är en plats den alltid sätter sig på. Tålamod Nilsson, tänkte jag, den kommer att sätta sig på denna gren flera gånger. Så länge jag är tyst och inte rör på mig alltför mycket. Hjärnan gick på högvarv, vilken bakgrund vill jag ha? Hur nära vågar jag gå pinnen? Vilken brännvidd ska jag ha? Bestämde mig snabbt att jag ska vara en ömsint naturfotograf, hålla avståndet och störa så lite som möjligt. Den lille fan på min axel som hela tiden säger att jag är för långt ifrån ska inte få rätt. Det ska inte bli ett porträtt, det ska vara en bild med mycket miljö runt omkring. Så jag flyttade mig lite för att få in lite mer färg och luft runt pinnen eller rättare sagt stammen den ska sitta på. Skärpan justerades så jag kunde snabbt göra bilder när den kom tillbaks.

Tror det tog ca 15 minuter sen kom den igen. Satte sig på stammen, började sjunga. Med häcken mot mig!!! Va fan! Vänd dig om för bövelen! 1 minut med häcken mot mig, sen borta igen! Tack för den, din lille glädjedödare.

Men det tog inte mer än 5 minuter förrän den kom tillbaks och satte sig med sidan mot mig, jag höll på att svimma av ansträngning att hålla tyst. Kameran skulle ju nu smattra på med en massa bilder i sekunden men det blev bara ett tjoff! Enbildstagning! Givetvis, vilken landskapsfotograf har seriebildstagning på? Alltid är det något. Men döm om förvåning när jag väl hade ställt om kameran och tittade upp så satt den kvar! Nu rasslade till i kameran så den nästan blev överhettad. Lugn, lugn tänkte jag. Lite eftertanke tack, hur roligt är det att ha 30 Gärdsmygsbilder som ser exakt lika dana ut. Vänta lite låt han få röra sig lite, låt han få sjunga lite i bild så att det syns. Kanske vrida lite på huvudet. Han kommer tillbaka, du har 45 minuter på dig inan du ska ge dig av. Så jag väntade ut honom, lät honom röra på sig lite, till och med flyga iväg för att sen komma tillbaks. Gissa om jag var glad när 45 minuter hade gått. Så härligt att få se Gärdsmygen så länge. Det var inte förrän jag kom tillbaks till bilen som jag märkte hur fruktansvärt pinkenödig jag var, och inte kunde jag pinka vid kyrkan. Så det fick bli en fortkörning fram till folkhögskolan så jag kunde lätta på trycket.

Att en liten fågel kan styra en människa så. Helt otroligt!

Så! Nu ska ni få se ett par bilder av min lille kompis. Nu är det inga unika bilder, men för mig och mitt arkiv var de lika sällsynta som att se en Blåval i Vättern fram tills nu. För nu kan allt hända känns det som.  🙂

Poserande Gärdsmyg! Canon 5D MarkIII Sigma 120-300 2.8 1.4gg konverter.

Sjungande Gärdsmyg! Canon 5D MarkIII Sigma 120-300 2.8 1.4gg konverter.

 

 

 

Written by MatsNilsson

juni 29, 2015 at 10:53 f m

Nordirland dag 5

with 6 comments


Idag blev det en sen start, inte planerat men nödvändigt för jag fick en krånglande mage igår kväll. Eller rättare sagt jag åt alldeles förmycket. Har haft lite svårt att vänja mig vid att se och äta mindre portioner, men magen har vant sig. Åt ingen lunch igår så jag var väldigt hungrig. Så i går kväll var jag extremt sugen på en riktigt god köttbit, en blodig sak som jag hoppades skulle smälta i munnen. Satt med menyn framför mig och kollade igenom vad som erbjöds. Visst fanns där kött men storlekarna hade jag ingen aning om. Inte nog med att de ska köra på fel sida, de ska ju ha ett helt annat mätsystem också. Vem fan vet hur mycket 12oz är. Hade att välja mellan 8, 10 och 12oz. Givetvis så valde jag den på 12oz, tänkte som jag brukade, att alla köttbitar är små på restauranger. Ja jösses vad fel jag hade! När servitören kom in med den så höll jag på att storkna, nästan lika stor som min underarm. Hade det inte varit för att servitören var ung och rask så hade de nog fått köra fram tallriken på en vagn. Detta serverades med tobacco onion och smörfräst svamp. Tobacco onion verkar vara som rostad lök, men jag ska villigt erkänna att det låter lite fräsigare med det engelska namnet. Köttet var fantastiskt gott, mört som oxfilé och blodigt som jag gillar det. Och det är nog det som gjorde att jag kände mig lite kass i magen. Blodigt och väldigt mycket mat. Så idag gick jag upp vid 8 och åt frukost, satt vid bordet och skrev bloggen samtidigt som jag drack kaffe. Frågade om de ville göra en lunchlåda till mig så jag slapp bli så hungrig under dagen. Skulle ut och vandra lite idag tänkte jag och där jag tänkte gå fanns inget ställe att köpa någon mat. Visst gick det att ordna jag skulle bara säga till när jag skulle sticka så skulle de komma ut med det till mig. När jag kom ut till bilen så kom husmor ut med en massa grejor, sallad, smörgåsar, banan, äpple, vatten och en liten påse med chips! Chips!! Hon propsade på att jag skulle ha påsen, det har man alltid med sig i sin lunchlåda sa hon. Vinägerchips av alla sorter också. Ja de är för roliga i detta landet. 🙂 Vädret var fantastiskt i dag, inte ett moln på himmelen och säkert 18 grader varmt, perfekt för en liten vandring. Hade egentligen inga planer för fotografering men givetvis var kameran med, svårt att plåta landskap ute vid kusten i direkt solljus. Men det blev faktiskt en hel del bilder. Visar några stycken som jag gillar väldigt mycket. Jag kommer att göra en tur ner till Ballintoy harbour för lite kvällsfotografering, ska bli en fin kväll så det är inte helt omöjligt att det blir lite solnedgångsbilder och annat tråkigt. 🙂 Bara det kommer lite moln innan den går ner, för det blir så tråkigt med en himmel som är helt tom. Så det blir inget röj på puben för mig fast att det är fredag. Kan det vara åldern som gör att man väljer en kvällsfotografering framför ett barhäng på en riktig irländsk pub? Hoppas att det är åldern och inte något fel på hjärnkontoret. 😛

Water lilly. Ingen aning om man kan översätta det direkt till svenska. Kanske heter något annat. Växte vilt ut med sluttningarna vid kusten.

Små söta harar modellande för mig.

Men denna såg lite tjurig ut. 😉

Blomma och fjäril.

Written by MatsNilsson

maj 30, 2014 at 5:56 e m

Fågelträsket!

with 10 comments


Ja nu trillade jag dit rejält i fågelfototräsket. Själv så trodde jag att jag var klar med denna typ av fotografering. Landskap och natur utan djur är ju så mycket skönare, ingen stress, inget väntande, landskapen finns ju bara där och väntar på att få bli fotograferade. Djur i allmänhet och fågel i synnerhet är ju så mycket jobbigare. Rätt ljus, rätt bakgrund, rätt position och ett djävla tålamod. Passar inte mig alls. Visst blev det lite fågel på Öland sist men fokus låg ju på landskap, och att där kom en och annan fågel med i bild är ju bara en bonus. 🙂

Min fru och jag blev bjudna på en helg hos Thorsten och Marie, med mat och dryck och fotografering och det säger man inte nej till. Härliga människor att umgås med och så får man äta god mat och fotografera. Kan ju inte bli bättre om ni frågar mig! Tyvärr så blev det så illa att Thorsten och Marie lockade med Morkullor i kvällsljus, ärligt talat så var jag slagen på förhand, de vet vilka knappar de ska trycka på för att man ska trilla dit. Blev ju så sugen, hade ju hört hur svårt Thorsten tyckte det var att få den perfekta bilden. Själv så kände jag mig väldigt självsäker, klart som katten att man ska kunna göra några perfekta bilder på detta. Hur svårt ska det vara? 🙂 Ja jösses så fel jag hade! Ska tala om att jag har bara en bild sen innan på Morkulla, en sittande på vägen en tidig morgon, inte ens skarp.

Medan Thorsten och Marie sköt iväg den ena skarpa bilden efter den andra på dessa fåglar så hann jag inte ens få in de i sökaren förrän de försvann in bland trädkronorna. Hade jag för en gång skull någon i sökaren så var den inte skarp. Dj..la Morkullor!!! Vad är det för fel på stillasittande fåglar, poserande i ett härligt dagsljus på en pinne. Hur snyggt som helst. Äh vem behöver bild på Morkullor? De vill ju inte ens själva vara med på bild, bara en massa överflygningar i rasande fart. Hade det nu varit dagsljus när det flög över oss så hade man sett skylten de har på bröstet, ”Vi vill inte vara med på bild, det är därför vi flyger på kvällen i en rasande fart”.

Så det var bara till att känna sig besegrad, Morkullor och jag går inte ihop. Så för att djävlas lite så smög jag upp lite tidigt i morse och gick ut i trädgården. Morkullorna låg och sov, är ju så när man är uppe och ränner på nätterna. Men Nötväckorna var uppe med tuppen, de är inte ute och slarvar på nätterna och de ställde gladeligen upp för mig. Tittar ni riktigt noga så kan man nästan se skylten de har på bröstet, ”Vi gillar att bli fotograferade och vi kan till och med posera om ni vill”

Titta vad jag kan! Sitta upp och ner på en trädstam. Det gillar fotografer. Vi är så mycket trevligare än Morkullor. 🙂

Vi vet även var vi ska sitta, så att fotograferna får det här fina härliga morgonmotljuset. Vi Nötväckor kan sådant. 🙂

Även en Domherre hade hört min önskan om en trevlig posering, han även tipsade om hur fin bakgrunden var. Det är fina fåglar det.

Till och med så blygsam så att han inte ville ta upp hela bilden. Vilken kompis!

Vad hände då med mina Morkullebilder? Jo jag ska visa hur det blev. Nu är det 2 bilder i arkivet, mer blir det inte. Kan de inte lugna ner sig och sitta still på en pinne så lär det inte uppta någon större plats i mitt arkiv.

Men jag har hört att det ska finnas målsökande kameror? Kanske nästa gång, när vi gör ett besök hos Thorsten och Marie kan det bli något. Får bli en investering kanske. 😉

Undrar om de har hört talas om hastighetsbegränsningar. Bättre än så här blev det inte tyvärr.

En sista sak bara! Vill presentera en liten kompis till Thorsten och Marie. En liten söt gynnare som kutade runt benen på Nötväckor, Domherrar och Bofinkar, snäll var han också för han lät mig göra lite bilder också. Posera kunde han med, tro nog han hade lärt sig av Nötväckorna. Lille Klas ville så gärna vara med här, och det är klart han ska få vara med. Även de med fyra ben är välkomna i min blogg. Till och med min fru Lotta tyckte han var en snygging! Så låt mig presentera Klas Klättermus. Åkersork sa Thorsten, ingen aning om han driver med mig eller ej, ser ju ut som en mus. Men är det en Åkersork så gör det inget, för han var riktigt gullig den lille gynnaren.

Lille Klas i sin lilla grotta!

 

Written by MatsNilsson

maj 4, 2014 at 7:59 e m

Publicerat i Djur, Fågel, Foto, Naturbilder

Absolut förbjudet!

with 7 comments


Nu har jag gjort något som är absolut förbjudet enligt vissa. Men som vanligt så struntar jag i det. Jag ska till och med höja det till skyarna och tala om det för alla som inte har den möjligheten att detta är ett sätt att göra bilder på också. Visst, ni som inte gillar detta sätt, helt ok för mig. Vi har åsiktsfrihet här i Sverige så tyck vad ni vill.

Jag är bildskapare! Från det att jag tar ryggsäcken och går ut så börjar jag skapa mina bilder i huvudet. När väl kameran är framme och objektivet är monterat så har bilden tagit form i mitt huvud. Ibland så går det inte att få till det man har gått och funderat på, ibland så har man tur och får något i sökaren som blir intressant.

Jag kommer inte att skryta om att jag alltid vet vad jag gör när jag är ute. Turen är inte alltid på min sida, men när den är det så blir det gärna ett rejält gäng med bilder med olika utsnitt och komponeringar. Bara för att när jag är väl hemma så kan jag gå igenom bilderna och välja ut de bästa. Finns säkert de som är så skickliga så att de alltid får de bilder de vill ha, varenda gång de är ute, men tyvärr så är jag ingen sådan. Kommer nog aldrig bli en sådan fotograf heller. Det är ej heller ett mål för mig. Jag är alldeles för nyckfull, vill vara så bred i mitt fotograferande som möjligt. Vill helt enkelt göra det jag vill när jag vill och även lita på turen när den väl infaller sig. (Troligtvis därför jag aldrig kommer att bli medlem i N eller Photonatura. Ingen vill ha en sådan som mig där) Fast man måste söka dit också och det har jag inte gjort än, inte i modern tid i alla fall.) 🙂

Åter till huvudämnet. Var ute i söndags och skulle kolla in hur långt det hade kommit med Linnéorna, har ett ställe i närheten där de växer. Men det var minst en vecka kanske till och med 2 veckor för tidigt. Men kände att jag kunde ta en tur runt i skogen för att njuta lite av naturen. Gick med min kamera och mitt tele för att i fall något skulle dyka upp så kanske man skulle kunna ha lite tur. Brukar inte ha någon tur med plötsliga motiv som dyker upp. Men i söndags hade jag turen. En ekorre dök upp precis framför mig, kanske 8-10 meter framför mig. Med en kotte i munnen kutade den upp i en trädstam. Gömde sig bakom stammen och efter några sekunder så kikade den fram. För en gång skull var jag redo, hade ingen tid på mig att flytta mig någon längre sträcka så det fick bli den bakgrund det blev. Smattrade av ett gäng bilder när den dök fram, ekorren hörde mig säkert för den drog öron åt sig och gömde sig igen. Den kikade fram en gång till, och jag drog av en salva igen, med lite olika komposition. Sen smet den upp i trädet och satte sig några grenar upp. Gjorde ett gäng bilder där den satt och gnagde på kotten. Sen så tröttnade jag. Vill ju gärna att det händer något när jag gör lite djurbilder och när den bara satt där så kände jag att jag gjort vad jag skulle, provade att flytta mig lite för att se om den ville göra något annat men då smet den ännu högre upp i trädet. Så jag gick därifrån för att gå vidare in i skogen.

Nu till det absolut förbjudna! 🙂 Väl hemma så gick jag igenom bilderna, och mycket riktigt så var bakgrunden inte den snyggaste precis. Så jag tog in en av bilderna i photoshop och gjorde ett justeringslager, skapade en mask runt ekorren och la en gausisk oskärpa på justeringlagret. Justerade lite och vips så hade jag skapat ett kortare skärpedjup och kunde lyfta fram ekorren lite bättre i bild. Denna lilla operation i Photoshop gjorde att jag sparade många tusenlappar på objektiv. För kort skärpedjup på långa tele brukar kosta en rejäl slant, här hade jag mitt 300 mm med konverter så största bländaröppningen var bl 4. Och detta mina vänner vill en del ha till fusk, och det får de gärna tycka om de vill. Själv så har jag skapat en bild. Jag har talat om hur jag gjorde och det räcker för mig. Men jag ska villigt erkänna att det hade varit betydligt trevligare om jag kunde skapat bilden direkt i kameran. Så lite nörd är jag allt när det kommer till att skapa så mycket som möjligt i kameran. Men ibland så tycker jag en sådan här grej kan vara helt ok, bara man talar om det.

Ok nu har ni läst extremt mycket så det är väl dags för bilderna. Eftersom den första blev så bra så gjorde jag likadant med en andra bild. Men den tredje är precis om kameran såg den. Givetvis är bilderna beskurna, tro inget annat. 🙂

Justeringslager i Photoshop, gausisk oskärpa för att plocka fram ekorren lite mer och att sudda ut den röriga bakgrunden. 300 mm 1,4 gg konverter

Justeringslager i Photoshop, gausisk oskärpa för att plocka fram ekorren lite mer och att sudda ut den röriga bakgrunden. 300 mm 1,4 gg konverter

Orörd bild. Beskuren för att samla ihop bilden lite. 300mm 1,4gg konverter.

 

 

Written by MatsNilsson

juni 3, 2013 at 6:57 e m

Publicerat i Djur, Foto, Naturbilder, Teknik

Tagged with , , ,

Ibland så går det inte som man tänkt.

with 9 comments


Hade en massa bilder i huvudet som jag ville förverkliga på liljekonvalj. Fick ju bra väder i går, lördag så jag tänkte att nu ska jag ut och göra dessa bilder. Men väl framme så blev det inte riktigt som jag tänkt. Det första jag stötte på var rådjur ute på den öppna platsen precis bredvid liljekonvaljstället. Hade kameran runt halsen men tyvärr så var det lensbabyn som var på kameran. Men jag gjorde ett försök ändå att fånga den på bild. Efter ett tag så upptäckte de mig där jag stod gömd bakom ett träd. De sprang iväg för att lämna plats åt mig vid liljekonvaljerna. Efter att ha gått runt en liten stund för att insupa lite atmosfär så upptäckte jag att det var alldeles blött på marken, solen hade inte hunnit torka upp inne bland träden. Synd man inte hade regnkläder med sig, blir svårt att vara här länge tänkte jag. Ner på knä och börja syna blommorna lite mer ingående, efter 5 minuter var jag alldeles plaskblöt på knäna. Bilderna i mitt huvud fick nu kämpa med blöta kläder som kylde ner mig. Jag gav inte upp med en gång men min lilla fotostund blev allt för kort för att jag skulle lyckas genomföra mina bildidéer. Ett par lyckade försök blev det men sen gav jag upp, packade ihop utrustningen och begav mig hemåt. Halvägs hem såg jag att skogsstjärnan hade börjat blomma, väldigt mycket knoppar men en del blommor hade slagit ut. Var bara tvungen att göra några bilder där också. Här hade jag oturen att jag fick ligga på den lilla grusgången som passerade dessa blommor och det var inte direkt en Hästens säng att ligga på. Så där gav jag upp rätt snabbt också. Hade nog en dålig dag kändes det som. Som sagt: Ibland går det inte som man tänkt.

Rådjur i gläntan. Lensbaby. bl 8 50mm brännvidd.

Vattendroppe och Liljekonvalj 150mm macro 1,4 gg konverter, 12och 25 mm mellanringar.

Genom eklöv, skogstjärna. 150mm macro 1,4 gg konverter

 

 

Written by MatsNilsson

maj 26, 2013 at 6:28 e m

Kärt barn har många namn.

with 15 comments


Knipa!

Knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand, gnällvinge, isand, dopping, doppand, knipkärring och brunnacke. Många namn har de, en del namn är väldigt lokala. Personligen så tycker jag det danska namnet passar den perfekt. Hvinand. Ljudet från knipan när den flyger är ett härligt vinande ljud. När man hör ljudet kan jag inte låta bli att spana efter dem och fort går det också, ett frenetiskt flaxande på vingarna.

Nu har jag en sådan tur att dessa fåglar häckar i sjön där jag bor, men i år har jag även sett dem i närheten av vitsipporna jag fotograferade i helgen. Mellan den gamla vägen 117 och den nya 117, i en liten konstgjord damm. Smög dit där i lördags för att spana lite på dem. Rätt skygga är de, de låter inte en komma så nära. Men tur i oturen så är det en liten ö mitt i dammen så när de fick se mig komma krypande så stack de bakom ön för att gömma sig. Då passade jag på och ta några rejäla kliv fram till kanten på dammen och la mig raklång ner i det höga gräset. Drog mitt regnställ över både mig och kameran för att synas så lite som möjligt. Så efter bara någon minut kikade de fram bakom ön. Kanske såg de mig men de kom i alla fall fram och visade upp sig. Både hona och hane simmade lite förstrött fram och tillbaks, dök lite för att hitta mat, putsade fjädrarna. En annan hona kom på besök och hanen som fanns där blev upp över öronen förälskad i denna hona, började spela frenetiskt för att locka även denna hona till lite lördagsnöje, men där gick han bet. Antingen så fick hon det onda ögat av den första honan eller så var hanen inte snygg tillräckligt för hon flög snart iväg igen. Till slut så tröttnade de på att simma runt så de beslöt sig att hålla kväll. Jag fick en ide att göra en dubbelexponering av dessa två när de skulle sova, försökte ett antal gånger och lyckades till slut. (Tycker jag) 🙂 Bjuder på några bilder som blev till denna eftermiddag.

Dubbelexponering på vilande knipor.

Flörtar med en nykomling. Det onda ögat syns tydligt. 🙂

”Om jag sträcker på halsen så kan jag nog se ut precis som björkspeglingarna”

 

 

Written by MatsNilsson

maj 14, 2013 at 5:19 e m

Publicerat i Djur, Fågel, Foto, Naturbilder

Tagged with , , ,