Sista!

Efter moget övervägande så kommer jag att sluta blogga efter detta inlägg. Kanske kommer jag att återuppta det någon gång i framtiden. Men nu är det slut i alla fall, vare sig ni vill eller ej.

Att blogga har varit både kul inspirerande men samtidigt frustrerande och ibland känts som ett tvång. Eftersom jag inte är yrkesfotograf så finns inte tiden att hålla ett jämt flöde med bilder, och det är väl det som har gjort att jag tyckt det varit frustrerande när bloggen inte har uppdaterats så ofta som jag egentligen har velat. Mitt fotograferande har blivit hämmat av att jag har velat få fram bilder till bloggen på ett lite tvångsmässigt sätt, inte för att bilderna här har varit dåliga eller så. I mina ögon har det varit väldigt bra bilder, men jag kan känna en viss slentrian i mitt granskande av bilder till bloggen. Att jag gärna tänker på vad som går hem hos mina betraktare och inte tänker på vad jag vill visa upp. Visst har det funnits bilder som har stuckit ut, som en del har tyckt varit svåra, men oftast har jag fallit in i lite säkra ”kort” så att säga.

Jag kommer inte att sluta fotografera, mina bilder kommer att finnas här på nätet, så för er som fortfarande vill se mina bilder så kommer det att finnas möjlighet till det men var, vet jag inte än. Jag kommer inte att skriva något, jag kommer inte ge er möjlighet att kommentera men där kommer alltid finnas en möjlighet att slänga iväg ett mejl till mig för er som gärna vill säga något om mina bilder. Kanske till och med köpa lite bilder, eller kanske klaga på att mina bilder är kassa eller bara ett trevligt mejl 🙂 Jag vill ju inte att ni ska försvinna, en del känner jag men en del vet jag inget om men jag förstår om jag faller i glömska, det finns ju en hel drös av duktiga fotografer som ni hellre vill följa och kanske lära känna. Men jag hade blivit glad om ni inte helt glömmer bort mig.

Den tid som jag nu får för mig själv kommer att gå till att försöka göra bättre bilder, som inte faller för grupptrycket som gör mer personliga bilder. Men framförallt hitta tillbaks till mitt fotograferande. Jag kommer att hämta inspiration från er så tro inte jag kommer att sluta att titta på era bilder. Men mitt bildskapande kommer att gå i min takt och på mitt vis. Förhoppningsvis så kommer jag att försöka få mer tid till att sätta upp utställningar.

Jag vill tacka alla trogna besökare för den tid ni har lagt på mina bilder. Det värmer i hjärtat att ni har varit här och kommenterat och tittat. Hoppas att jag har kunnat ge er inspiration i ert bildskapande och kanske i övrigt också. Ni är några stycken som toppar kommentarslistan, er vill jag tacka extra mycket, Thorsten, Marie, Margi, Antonia och min kära bror Ulf. Tack för att ni har engagerat er i mina bilder.

Jag kommer att finnas kvar på Instagram som fotomasse för er som vill följa mig där. Facebook är inte säkert att jag kommer att finnas kvar på, kanske blir en sovande medlem där, för de fotovänner som finns där vill jag fortfarande kunna ha kontakt med och gärna knyta fler kontakter med andra fotointresserade. Men i övrigt så är Facebook egentligen inget för mig.

Så än en gång ett stort tack för att jag har fått uppta er tid och att ni har varit så vänliga och trevliga att vilja besöka denna lilla enkla blogg. Ni är alltid välkomna att kontakta mig, vänner kan man aldrig få för lite av. Mejllådan är alltid öppen för er.       mats@studiotraffs.se

En sista bild som får representera slutet på bloggskrivandet och ut i det okända.

Tack för mig.

Gröna fingrar!

Gröna fingrar har jag inte, men att jag tycker om blommor är inte någon hemligheter. Inte för att jag springer runt och luktar på en massa blommor, men just att får lägga sig ner på marken och titta igenom kameran på blommor och försöka göra min tolkning av hur jag tycker de ser ut. Hur jag tycker de borde se ut igenom allas ögon. Det tycker jag mycket om.

Endast några några få hundra meter från vårt hus, cykelvägen till kyrkan, växer det rejält med vitsippor. I helgen var jag där och låg ner bland blommorna, kikade igenom kamerasökaren och försökte göra lite nya bilder på blommorna. Att försöka göra nya tolkningar av dessa vitsippor sporrar mig varje vår. Ibland lyckas jag ibland lyckas jag lite mindre bra. I år har det varit ett bra år för mig, en hel del bra bilder har det blivit. Allt ifrån det dokumentära till det lite mer konstnärliga. Här på bloggen bjuder jag er läsare på några favoriter som jag hoppas ska falla er i smaken.

I vitsippornas dunge. Lensbaby

Reflektioner. 378mm bl5,6

Osynlig. 378mm bl4,0

 

 

Svettigt värre!

Råkade ut för att jag inte kunde komma åt min ftp adress, snacka om jag blev svett. Testade nog allt för att försöka lösa mina problem. Det blev några timmar av dåligt humör och en massa svärande, för 3 ynka bokstäver! Hur svårt ska det vara att meddela att man ändrar i inställningarna. Använder mig av en ftp klient som automatiskt ansluter till min domän, har funkat så i många år. Igår när jag skulle koppla upp mig så ville det inte ansluta. Inte konstigt att blodtrycket är högt. Jaja nu löste det sig och blodtrycket är nog lite lägre, några fler gråa strå på huvudet blev det, men det ska det väl vara på en 46 åring. 🙂

Nu blir det inte svettigt längre, i kväll kommer jag visa is! Is på mitt lilla vis, abstrakt så det stänker om det men det är inget fuffens med bilderna. Enda som har hänt är att jag har utnyttjat ljuset på lite olika sätt. Vissa delar låg i skugga och vissa delar låg i solsken. Någon är dubbelexponerad, men det är bara is. Is som har utstått de väderomslag som har blivit under ett par veckors tid. Smällkallt på nätterna och näst intill tinat upp på dagarna i solen. Lite vågrörelser har skapat oordning i strukturen när det har varit sol, men sedan frusit på rejält på natten. Ni som är vän med mig på facebook har fått se bilderna redan så det är inte nytt för er. Men för er andra blir det premiär.

Rundgång!

Livet går runt och runt i en evig cirkel. Upprepningar med små små förändringar. Inget fel i det, kan ibland kännas tryggt, kan ibland kännas tråkigt. Men man kan inte klaga på det, för man har all makt att förändra om man vill. Själv så tycker jag att det kan kännas skönt att inte alltid kasta sig ut i det okända, min personlighet är nog åt det trygga hållet. Visst finns det tillfällen där jag skulle vilja göra en massa annat, men då kommer den trygga lille mannen på min axel och knackar på. Talar om för mig vilka konsekvenser det blir om jag gör si eller så.

Mitt bildskapande kan kanske kännas som om jag väljer den trygga vägen, att jag inte är modig nog att förändra, att gå i säkra spår. De personer som tittar på mina bilder tycker kanske likadant. Men jag tror nog att jag bryter ny mark ibland, men är kanske lite försiktig med att visa det, låter andra gå före ibland. Med åren så har jag tagit mer plats, visat vem jag är och visat att jag kan göra förbannat bra bilder. Idag så skäms jag inte ett dugg för mina bilder, talar gärna positivt om mina bilder. Mitt bildspråk speglar mig väldigt mycket, det talar nog om vem jag är egentligen, väljer min egen väg. Står för mina åsikter och är inte blyg för att tala om det heller. Öppen för andra idéer men tar inte till mig det direkt, kanske håller jag på det lite för att känna efter om det funkar för mig.

Tittar jag på andra fotografer så kan jag se mycket likheter med mina bilder hos dem men samtidigt så finns där olikheter, tekniken som används för att skapa bilderna skiljer sig lite, sättet att komponera och använda sig av olika utryck i bilderna skiljer också. Det är inte alltid den svåra vägen som gör att bilder blir bra, det enkla kan vara väl så bra i vissa sammanhang. Det finns väldigt många fotografer ute i landet som väljer den enkla vägen, som inte åker jorden runt för att göra fantastiska bilder på ovanlig natur, ovanliga djur. Många använder naturen som finns runt om dem i deras närområde. Inte för att jag tycker en bild är bättre för att den görs i närområdet, men det säger en hel del om fotografen. Att jaga bilder runt om i världen för att stilla betraktarens hunger av ovanliga bilder är en lyx få förunnat, hade inte haft något emot det alls. Men jakten på bilder hade nog gjort mig trött, att hela tiden jaga runt för att hitta än mer ovanliga bilder. De fotografer som jobbar mycket i sitt närområde är nog tryggare i sitt bildskapande, de har inte satt den pressen på sig och behöver inte sätta den pressen på sig heller, tror jag.

Själv så gör jag gärna bilder i närområdet, en positiv effekt av detta är att jag kan promenera till min platser. Gör att bilen inte behövs användas så väldigt ofta. Men visst vill jag åka iväg, när jag är i min mest intensiva bildskaparperiod så åker även jag ut till olika ställen för att göra bilder. Våren är en sådan period som jag gärna åker några mil för att göra nya bilder. Men jag är rätt bekväm av mig så det blir oftast inte några längre sträckor.

Drömresor har jag som säkert de flesta naturfotografer har. Om det är för att få den unika bilden eller om det är för den fantastiska miljö/historia platsen har låter jag vara osagt. Vet faktiskt inte. Men min drömresa har växlat under många år, just nu är det Island som lockar mest. Men det har funnits andra ställen också. Nya Zeeland, Afrika och med det menar jag faktiskt hela kontinenten, inte bara en safari resa på någon savann. (Fast det hade givetvis fungerat med en sådan resa också.) USA finns också på min lista, Sydamerika med Peru och Brasilien finns också med. Men av ekonomiska skäl så kommer jag inte kunna genomföra så värst många sådana resor. Så just nu är Island den resa som känns mest åtkomlig. När den blir av vet jag inte men förhoppningsvis så finns det en chans att åka dit när jag fyller 50.

Rubriken Rundgång syftar på något så enkelt som våran lilla runda vi går med hunden, platserna som vi går förbi och har gått förbi väldigt många gånger. Hundratals bilder har det blivit från våran hundpromenad och än så finns där så mycket mer att göra. Naturen är inte så värst unik, men med lite fantasi så kan man göra väldigt mycket. Halva rundan består av villakvarter, så cirka 2 kilometer är ren natur. Blandat med barrskog, lövskog och lite sjöar. Idag blev det 2 bilder, i slutet av naturrundan innan villakvarteren. Multiexponering och rörelser. Både enkelt och svårt. Det svåra idag var att jag inte hade stativ med mig.

Byasjön vid fornminnet.

Byasjön vid övergången mellan sjöarna Lokasjön och Byasjön

 

Glaskonst.

En tur med familjen i naturen blev det idag. Vi skulle gå till mina föräldrar och hämta bilen, mamma och pappa bjöd på lite go middag igår kväll. Givetvis så blev det några glas vin och ett par glas whisky också och då går det inte att ta bilen hem. Så det blev en naturlig promenad till mina föräldrar. Hade kameran med mig för att jobba med lite iskristaller, gjorde lite bilder efterhand som vi gick igenom skogen. Väl framme hos mamma och pappa så såg jag alla dessa iskristaller på deras uterum. Var bara tvungen att göra lite bilder. I svartvitt så blir det väldigt intressant, blått filter och hög kontrast så blev det väldigt lyckat tycker jag.

150mm macro 1,4 gg konverter. 1/200 sec bl 14 iso 1000.

Svart!

Vädret gör en nedstämd ibland, svårt att göra bilder. Humöret är inte på topp men en tur med Lotta och vår hund igår och med kameran på axeln, gjorde att jag kände mig lite upprymd och glad. Skruvade på lensbabyn och kände mig sugen på att göra lite svarta bilder. Dubbel och multiexponeringar, svartvit och lek med rörelser. Försökte hitta det vemod man kan känna ibland när allt känns tråkigt och trist. Svårt att försöka få fram den känslan när man egentligen tyckte det var roligt att fotografera. Men vad gör man inte för konsten. 🙂

Lensbaby, multiexponering. Vinjettering och korn i LR

Lensbaby, multiexponering. Vinjettering och korn i LR

 

En vinterbild från förra året.

Naturliga former. Som naturen själv har skapat men som betraktare tolkas det olika. Ibland så framträder det inte alls i betraktarens ögon, ibland så är det väldigt övertydligt. Många gånger så behöver man titta på bilden i flera omgångar innan man upptäcker formen/figuren. Sinnesstämningen avgör ofta om man kommer att tycka om bilden, ibland blir det för svårt för att ”se”. Som fotograf så ser man formen lättare eftersom man har sett formen på plats och gjort bilden utefter sina egna idéer. Kanske får man räkna med att få kritik om bilden anses för svår. Men det viktiga är ju att man som fotograf gillar sin egen bild då blir det lättare att ta negativ kritik. Det blir lättare att försvara sitt verk.

 

Isgubben

Årets första!

Välkommen tillbaks säger jag till mig själv. Välkommen tillbaks mina läsare och följare. Ni är inte många men ni är varmt välkomna. Jag hade aldrig skrivit här om det inte hade varit för er, statistiken som man får från WordPress inför årslut är inget att skryta med. Men det är kul att läsa, och det märks att jag har en liten skara som verkar tycka mina bilder och mitt skrivande är intressant.

Mitt liv som naturfotograf i år kommer att bli ungefär som förra året, enda skillnaden är att jag inte kommer att gå några kurser i år. En resa hägrar i höst och det krävs lite sparande för att denna resa ska bli av. Men det är så frustrerande när man får på mejlen, förslag på workshops och kurser.

Fotograf Patrik Larsson har en hel del spännande kurser och workshops, en som jag gärna hade gått är den som äger rum på Österlen. Men hade jag haft råd, så hade jag gått alla hans kurser och workshops.

Creative Adventures har en kurs som jag skulle kunna sälja min ena njure för att kunna åka på. På Island är denna kurs förlagd. Vilken resa detta måste vara, kommer bli grymt avundsjuk på varenda en som åker dit, men på ett positivt sätt. 🙂 Inte för att jag behöver gå på kurs eller så, anser mig vara tillräckligt duktig som naturfotograf för att klara av det mesta på egen hand, men kurser för mig är att träffa andra människor och få nya idéer samt att få inspiration. Tror att de flesta som går på kurs är personer som redan kan men som vill bli inspirerad och få umgås med andra som har samma intresse. Även kursledaren är nog en person som får inspiration av deltagarna. När jag håller mina egna kurser så får jag väldigt mycket inspiration av deltagarna, även när jag håller de rena nybörjarkurserna.

Mullsjökursen med Anders Geidemark blir tyvärr inte av heller, sorry Anders. Såg fram emot den väldigt mycket men tyvärr så finns inte tiden till det. Mullsjökursen är annars den kurs som är den bästa när det gäller att få träffa andra likasinnade. Många som går där från år till år, härliga människor som man vill så gärna träffa igen. Men även nya som är där för första gången.

Som naturfotograf så kommer detta året bli lite av ett mellanår, kommer nog att vara ute och fotografera. Förhoppningsvis så kommer jag att hålla några kurser i vår också. Hoppas även att jag ska kunna få träffa lite av de vänner som jag har inom naturfotot, kanske någon form av fototräff eller bara få träffas över en fika eller så. Blev lite nya bekantskaper på Mullsjökursen, kanske har jag tur att få träffa några av dem också.

Bildmässigt så kommer jag att försöka utvecklas ännu mer i år, hur mina bilder kommer att se ut detta året vet jag inte än men förhoppningsvis så kommer ni att gilla dem. Det blir säkert en hel del säkra kort men även en hel del personliga bilder, upptäcke förra året att jag var alldeles för feg i mina bildval till bloggen. Många andra fotografer var mycket modigare än mig. Den som är först är ju den som får ta åt sig äran av sitt bildskapande. Kommer troligtvis inte vara först hela tiden, kanske inte någon gång, men jag kommer i alla fall inte vara feg i mitt bildskapande och vad jag visar här. Jag har ju varit aktiv fotograf sen i början av nittiotalet så jag behöver inte skämmas över mitt bildskapande.

Så det nya året börjar med en pinfärsk bild från en promenad jag gjorde strax innan jag satte mig ner för att skriva detta. Bilden hann knappt kallna innan den skulle ut från minneskortet. 🙂 Jag kallar bilden för ”Hemma” För den är gjord ett stenkast från huset, (ok ett väldigt långt stenkast). Och för att vara lite kaxig så är det min bästa bild jag gjort i år. 🙂

Hemma.

 

Brinnande busken(Trädet)! 2012/10/06

Nu har hösten kommit till Markaryd, träden skiftar färg och en del är så intensivt gula så det nästan gör ont i ögonen. Precis intill järnvägen ett par hundra meter från där jag bor står ett litet lönnträd. Det lyser så extremt gult att man undrar om någon har varit framme och sprejat det med gul färg. Trädet står omgivet av järnväg och gamla riksväg 117. Finns inte så många bildvinklar att göra någon bild på detta vackra träd. Men jag bestämde mig för att göra ett försök, med långt tele så brukar man kunna trycka ihop perspektivet lite så att man kan dölja ledningar och skyltar. Platsen var inte den bästa men eftersom jag inte hade någon möjlighet i det andra väderstrecket så fick det bli som det blev. Himmelen var inte den vackraste så det fick bli lite blandat svartvitt och färg. En runda in i Silver FX gjorde att jag kunde förstärka filtreringen lite mer än vad kameran klarade av. Måste skaffa mig lite fler färgfilter, hade varit skönt att göra bilden klar direkt. Men men, man kan inte få allt här i världen. Glömmer oftast att skruva upp iso´t, ibland så blir det så väldigt snyggt med lite korn i bilden så det fick även Silver FX bistå med, 3200 iso simulering fick göra det sista på bildens uttryck. Färgbilden är dubbelexponerad för att få fram en lite mjukare bild där färgerna får lyfta bilden.

För att inte ha gjort några bilder på en månad så är jag förbannat nöjd med dessa, hoppas att ni läsare också gillar detta.

Dubbelexponerad med skärpeförflyttning 180mm brännvidd

Samma träd men ett annat utsnitt och svartvit. 190mm brännvidd dubbelexponerad

 

Skogen! 2012/08/28

Skogen är en svår plats att fotografera i, i alla fall för mig. Eller rättare sagt, det var väldigt svårt att fotografera i skogen fram tills för 1 1/2 år sen. Vändningen kom när jag bestämde mig för att skogen inte skulle vara ett hinder i mitt fotograferande. Bestämde mig för att göra en utställning, (visserligen har den inte blivit av en, finansieringen är inte hemma än) men det var då det stod klart för mig att jag var tvungen att gå ut och ta tjuren vid hornen så att säga. Det var inte lätt till en början men successivt så gick det lättare och nu känns det som om jag inte vill göra annat. Tänk vad man förändras och utvecklas. Idag tog jag en sväng in i skogen när jag gick hem från jobbet, skulle testa min Lensbaby till min Canon kamera. Har ju en till min Pentax men den får jag inte använda så ofta längre. 🙂 Var mest nyfiken på hur den skulle fungera till fullformatssensorn, nu är det ju äkta 50 mm, inte som till Pentaxen där sensorn är mindre och brännvidden motsvarar 75 mm. Gjorde en massa bilder ute i skogen, både svartvitt och färg, tillät mig att släppa loss min kreativa sida. Multiexponeringar blev det också, bara för att jag kan. 🙂 Lägger ut en gäng bilder som jag gillade väldigt mycket, kanske för abstrakta för er men det får ni tåla. Helt ok att vara kritiska i kommentarsfälten om ni tycker det är skit. 🙂 Jag kanske tar åt mig. 😉

Multiexponerad

Skogens rörelse.

Oväder i skogen.

Skogens textur. Multiexponerad 3 exponeringar  Lensbaby 50 mm bl 5,6

Vandring i skogen. Lensbaby 50 mm bl 5,6 Iso 25600