Höst! 2010/10/27

Höst! Höst! Man älskar att hata hösten.

Hata!

Kallt, fuktigt och mörkt!

Älska!

Färgexplosion, förändring och födelsedag.

Här kommer ett par bilder som jag älskar att hata, är inte sinnesstämningen med så är det värdelöst men har man lite livlig fantasi så är det underbart. Hoppas ni gillar dessa för då har ni samma inställning till hösten som jag. Älska och hata. 🙂

Skogens rörelse eller är det skogstrollen som flyger förbi.

Skogsfén spelar mig ett spratt

Älgjakt på mitt vis! 2010/10/07

Så har man varit ute på älgjakt för första gången. Nä det är inte riktigt sant men inte långt ifrån i alla fall. Allt började med att min arbetskamrat berättade att han hade ute sina hundar för träning nu inför älgjakten. Jag blev lite nyfiken hur man gjorde när man tränade hundar inför den kommande jakten. Han berättade att han släpper ut sina hundar i ett område han tror är älg på så får hundarna springa och nosa upp spår efter älg. När de väl har hittat älg så ställer de sig och skäller på älgen så att den står still. Då tar han fram pejlen och kollar var de är någonstans, kollar så de står stilla och sen går ut och hämtar hundarna. Smart som jag är så frågar jag honom om han inte kan ringa nästa gång hundarna står och skäller på en älg. Visst det skulle han göra. Här börjar Nilssons hjärna arbeta för fullt, målar upp en bild i huvudet hur mina bilder kommer att se ut, hur vackert älgen kommer stå i solnedgången vid en sjö, älgen står blickstilla och är rädd för hundarna. Hundarna kommer till sin matte så jag får fritt skottfält så att säga. Klick klick! Åh vilken dröm, så fel jag hade. Hur dum får man vara igentligen! Var står en älg som har en hund eller två springandes runt sina ben, ja inte står han som i min fantasi precis. Han står givetvis i skogen dold bland kvistar och grenar, lite förbannad på hundarna kan han vara också. (Fick jag höra när vi spatserade ut i skogen). Väl i närheten av hundar och älg så vänder vinden för oss, älgen blir lite nervös och bestämmer sig för att springa iväg. Hann med ett par bilder inne i skogen innan den stack. Det var då min hjärna inte fick ihop bilden, det finns ju honor också bland älgar. Jag hade i min fantasi endast tänkt på de ståtliga tjurarna med horn stora som ladugårds dörrar. Här var det en kossa med en liten unge, lite besviken blev jag allt men bestämde mig för att inte nedslås av min extremt korkade fantasi. Ko och kalv sprang inte så långt enligt pejlen så vi hängde på. Efter ca 150 meter så hade vi syn på både ko och kalv igen, de stod i skogsbrynet och käkade medan hundarna sprang rundor och skällde. Inte var det ett perfekt ställe de stannade på men jag smög mig ändå fram vid ett stenmur för att göra några bilder, min arbetskamrat sa att han skulle försöka göra en kringgående rörelse så att älgarna skulle gå över det lilla öppna fält som fanns mellan mig och älgarna. Men det sket sig rejält. De kände lukten av människa så de sprang ut med skogskanten och vek av inåt och enligt pejlen så var de långt borta innan min arbetskamrat var framme hos mig igen. Jaha hur sammanfattar man det här då? 1. Jag har för livlig fantasi. 2. Älgar finns i flera sorter 3. Den perfekta älgbilden kommer att vara svår att göra. 4. Ska träna min hund så att hon kan ställa en älg. (Undrar om en foxterrier kan göra det, kan hon så ska hon få bli en mooseterrier i stället.) 🙂 Hur som helst så var det en spännande utflykt i skogen, bara dessa jägare inte skjuter alla älgar nu när jakten drar igång på måndag. Håll tillgodo med dessa bilder som jag gjorde, hoppas att det faller er i smaken.

Nyfiken älg.

Älg i skogsbrynet.

Ko och kalv vid skogsbrynet.

Närkontakt! 2010/10/02

Så fick man äntligen fart på dököttet. Kameran in i bilen och transporterade sig ner till Skäralid. Höstbilder var det tänkt, inspirationen på topp, alla hjärnspöken inlåsta där hemma. Trodde jag!!! Väl framme vid Skäralid så tog det stopp i huvudet. Fan också! Märkligt att det ska vara så svårt. Inga höstfärger, några enstaka löv hade skiftat färg bara. Tog en sväng upp på kopparhatten, kallt och snålblåst. Inte min favorit precis. Lotta och och vår hund samt mina föräldrar var med. Väl tillbaks till parkeringen så satte vi oss för att fika lite. Mina föräldrar tipsade om Odensjön, så dit gick färden. En liten promenad på ca 800 meter så var vi framme. Ett mysigt ställe, kan tänka mig att det är härligt att vara där på sommaren. Nu var det lite kallt men blåsten hittade inte ner till denna lilla sjö. Farsan kollade in grillplatsen medan vi andra satte oss på en brygga vid sjön och tog en kopp kaffe. Det var då jag fick närkontakt med dessa förvildade monster. 🙂 Ankor!! Snacka om att inte vara blyga. Poserade som värsta modeller och galna i mat. 🙂 Var bara tvungen att göra några bilder på dessa härliga djur. Fick bli lite abstrakta bilder för att göra dem rättvisa. De var ju lite vilda av sig. 🙂

Närkontakt!!!

Wild and crazy ducks!