Kåseberga! 2011/06/07

Långhelg är ju alltid trevligt, gärna då att vädret är bra som denna helg har varit. Jag och min fru satt och pratade om vi skulle göra något nu när vi var lediga så många dagar. Vi kände för att sticka iväg en liten tur och fotografera lite men vi visste inte var vi skulle åka. Det pratades om västkusten och Kullaberg men även Österlen och Simrishamn med omnejd. Valet föll på Österlen eftersom vi båda inte hade varit där så mycket och jag ville gärna besöka Ales stenar. Jag har inte varit där i vuxen ålder så det ville jag gärna se. Tankarna gick ju att vi ville få se denna plats både i kvällsljus och morgonljus så ett boende fick ordnas också. Fast det var nog lättare sagt än gjort för när vi tänkte efter så var vi ju inte direkt ute i god tid. Torsdagen började vi skicka mejl till olika ställen, vi tänkte ju åka redan på fredagen. 🙂 Men efter ett telefonsamtal till Borrby vandrarhem så löste det sig alldeles utmärkt. 390:- passar ju som handsken för en fattig fotograf som mig. Väl framme vid Ales stenar så kände jag direkt att det kommer att bli svårt att få vara ensamma här. Så mycket folk som gick upp till dessa stenar. På eftermiddagen så rekade vi bara, gick runt och kollade in stället. Såg direkt att morgonbilder skulle bli bättre än eftermiddagsbilder. Bakgrunden mot öster var mycket bättre än mot väster, men vi bestämde oss för att köra både och. Efter att ha gått runt och känt på atmosfären en timme eller så, så började vi bli rejält hungriga. Grillen hade jag tagit med mig men det var inte lönt att ta med den upp dit, kändes inte rätt att sitta där och grilla så vi körde vidare till en strand där vi kunde starta igång matlagningen. Några kärleksfullt klappade biffar gjorde susen i magen och några mexikanska korvar gjorde att vi blev proppmätta. Efter lite vilande så körde vi tillbaks till Ales stenar, fortfarande så var det mycket folk men det var inte det perfekta ljuset än så det skulle säkert minska och förhoppningsvis försvinna helt. Men icke sa nicke! Det kom folk hela tiden, förbannat tänkte jag. (Så djävla snyggt är det inte här så folk ska vallfärda hit.) 😉 Klart det var ett mysigt område inget snack om den saken men jag ville ju inte ha en massa folk i vägen för min fotografering. Men jag lyckades hitta en liten lucka mellan alla personer som kom och gick. Hoppas att ni gillar bilden.

Vackert så man blir tårögd! Eller?

Badkruka!!! 2011/02/06

Från de gamla arkivet hittade jag dessa bilder! En sen sommarkväll i Skälderviken Ängelholm. 2005 i juni närmare bestämt, midsommardagen, lite lätt huvudvärk. Jag och min fru satt nere vid vattnet och njöt av vädret. Denna mås var som jag lite tveksam ang vattentemperaturen. Själv så badar jag aldrig i svenska vatten före juli månad och aldrig under 20 graders vattentemperatur. 🙂 Ska jag vara riktigt ärlig så badar jag helst inte alls i svenska vatten. 25 grader är en temperatur jag mer gillar. Tror denna mås önskade att den var på någon grekisk ö så den kunde hoppa i och njuta av ett varmare vatten. 🙂 Det gjorde jag i alla fall. Men efter en stund så tog måsen mod till sig och hoppade i. Där skiljer sig måsen från mig, där visar den att han är  inte en badkruka i alla fall. Så där satt man vid stranden, denna varma och sköna midsommardag 2005 och blev utskrattad av en mås som tyckte att jag var en badkruka och inte han. (Det borde vara skottpengar på djur som skrattar åt mig) 🙂

Brrr! Vågar jag hoppa i!

Ett litet dopp.

Bada fötterna är ju bättre än inget alls. 🙂

Gammal skåpmat eller bara bilder som hållt sig undan!!! 2011/02/01

Nu när jag ändå har rotat runt och flyttat om i arkivet så kan jag ju visa lite guldkorn från förr (läs 2004-2006 (allt innan 2004 var analog fotografering och jag orkar inte scanna in de bilderna). Hittade min första sålda bild. Bilden såldes till en mycket trevlig och ödmjuk herre i min egen ålder ungefär. Den hängde i min studio och en vacker höstdag kom denne gentleman in och undrade om bilden var till salu. Chockad som jag blev så sa jag ”Givetvis får du köpa den”. 5 minuter senare så promenerade denne man ut med min finaste hägerbild någonsin. Och så här 6 år efter den gjordes så tycker jag den håller än. Hoppas att han njuter av bilden där den nu hänger.

Bilden gjordes ut med Kivikskusten en vårdag, jag hade åkt ner till en kurs som jag skulle gå. Om jag inte missminner mig så var det photoshop och färglära som jag skulle försöka få in i mitt trånga huvud. En runda med bil i trakterna runt Kivik och en snabb titt ut genom fönstret så stod denna ståtliga Häger och lurpassade, Jerry och Eva-Lill som jag åkte med stannade bilen och ut smög Jerry och jag. Jerry smög fram bakom lite buskar och jag gick bakom bilen och hittade ett fallet träd att vila objektivet på. 2 sekunder senare så hade jag korn på denna vackra tingest. Inget hände! Den bara satt där och spanade ut över vattnet. Jag hörde Jerry rumstrera bortom mig. Hägern hörde hans ljud, jag spände mig och tittade i sökaren. Visst hade Hägern hört Jerry, han tittade in mot våran skogsdunge, Jerry började röra på sig mer och flyttade sig för att få en bättre vinkel men jag stod kvar och väntade. Nu blev nog Hägern ängslig för han tog sats för att flyga iväg. Jag kramade av avtryckaren 5 bilder i en snabb följd, sen så var han långt iväg. Då hör man från andra sidan den lilla dungen. ” Va fan blev han av” Jerry missade allt för att han inte hade rätt vinkel eller inte tålamod tillräckligt. Då kände jag mig stolt som en tupp. Tittade i displayen och såg en perfekt bild av denna fina Häger.

Ni undrar säkert hur det kunde komma sig att jag inte flyttade på mig och rumstrerade. Sanningen är den att på den tiden hade jag Nikonsystem och min 300mm lins hade inte bildstabilisering. Så denna trädstam som låg så fint framför mig var ett perfekt stöd för mig, och som ni redan vet så är jag ju en riktig latmask och inte fan flyttar jag mig när jag har det så bekvämt. 🙂

Nikon eller Canon! Skitsamma! Den som har det bekvämast vinner i längden. 🙂