Mullsjö!

Är tillbaka i Mullsjö på kurs igen.

Naturfotokurs med Anders Geidemark, har sett fram emot denna kurs ända sen jag var där sist 2012. Det är väldigt lärorikt och inspirerande att vara med på en kurs som denna. Man får umgås med en massa personer med samma intresse och göra sådant som man tycker är det bästa som finns.

Den här gången så ska det skapas en fyrsidig artikel med sammanlagt 7 bilder i olika format, helst ska man författa några rader också som länkar ihop denna artikel. Vi får väl se hur det går med författandet, inte lätt att skriva på beställning. Bilderna däremot känner jag mig säkrare på, men det är väldigt tufft att göra bilder som ska passa in i en förutbestämd layout, och med ett tema som redan är satt. Men första dagen kändes bra, lyckades få ihop ett par bilder som kan fungera men det ska ju se snyggt ut tillsammans. Men det ska ju inte vara lätt, man är ju här för att lära. 🙂

Bjuder på en bild som jag tror kommer att vara med i artikeln. En svartvit bild från Mullsjö fiskdammar.

Ett ensamt löv på strutbräken.

Ölandsresa!

Efter hemkomsten från Öland så har man haft några dagar att reflektera över sina intryck man fick denna gång. Öland har ju varit en favoritplats länge, det är säkert upp emot 20 gånger man har varit där och de flesta gångerna har agendan varit naturfoto.

Det har växlat med åren av vad man har gjort för typ av bilder, så även denna resa.

Huvudfokus var denna gång fågel och blommor, men det blev en hel del landskap också. Den största helomvändningen var faktiskt resan till Kapelludden på östra Öland. Redan innan vi skulle åka så hade jag en bildidé om att göra fiskebodarna i soluppgången och sen lägga all krut på fågelfotografering medan solen masade sig upp.

Den morgonen blev det inget av det kan man säga, visst blev fiskebodarna fotograferade men det var endast för att det bredde ut sig en fantastisk regnbåge bakom dem. Fågel blev det heller inte något av, ok en havsörn flög förbi precis innan vi skulle äta frukost bakom kapellruinen. Men det blev inget vettigt av den så den åkte i papperskorgen.

Det som tog mig denna gång var faktiskt korset som står där, historien om korset är av mindre betydelse för mig men det poppade fram en massa bilder i huvudet som jag gärna ville göra.

Religion är något skrämmande för mig och kristendomens kors ser jag som ett vapen att kuva människan. För den som har tron kan det kanske tyckas lite knäppt att jag har sådana tankar om något som har skrivits om i tusentals år. Det är helt ok om ni tycker det är knäppt, jag påstår inte att jag har rätt.  Att vi har olika tro är helt ok för mig, vi kan leva tillsammans på denna jord ändå. Med lite sunt förnuft och lite medmänsklighet så går det alldeles utmärkt.

Vad man väljer att tro på har jag ingen åsikt om, själv så tror jag på mig själv och det räcker alldeles utmärkt för mig.

Så efter en cirka 100 bilder på detta kors med en massa experimentlusta så blev där faktiskt en hel del bra bilder på detta kors. Visar några stycken bilder här, lite personliga men samtidigt vackra tycker jag.

Vill samtidigt passa på att tacka Thorsten och Marie för att de vill ha mig med på en resa som detta, jag har hur trevligt som helst i hop med dessa fantastiska människor. Smarta, givmilda, omtänksamma och fantastiskt duktiga fotografer som jag får väldigt mycket inspiration av.

Långasjönäs på Kristihimmelsfärdshelgen!

En stående aktivitet som jag försöker göra varje år. Långasjönäs, 3-4 dagar, fiske, fotografering och njuta av naturen. Halva släkten är samlad för att umgås och ha trevligt. De flesta fiskar men jag håller mig till fotografering, inte för att jag inte gillar att fiska men tror nog att jag är duktigare på att fotografera.

Normalt så brukar det bli en massa promenader i skogen, mycket fotograferande av träd och skog. Men i år så blev det lite annat också.

Efter att ha fått rapport om att det i norra delen av sjön hade setts Storlom så kände jag att en tur ut på sjön hade inte varit fel. Hade väl inte några större förhoppningar av att få se en, men sittandes i stugan och njuta av en öl hade inte gjort att jag fått se någon i alla fall.

 

Så en tur ut på sjön ihop med min far och Thomas, min morbror fick det bli. Fisketokiga som de är så skulle det fiskas hela turen upp och tillbaks. Själv så satte jag mig i fören och höll mig så stilla som jag kunde. Ville ju inte trilla i. Kallt vatten fungerar inte så bra ihop med mig.

 

Det var kav lugnt, inte en krusning på vattenytan. Helt molnfritt med en härlig solnedgång. Inte så mycket aktivitet på sjön, en och annan fiskare fanns där men fågellivet var väldigt sparsamt representerat. Några fiskmåsar skränade i kapp med några Kanadagäss och några mindre fåglar som flög i grupp. Men inte någon Storlom.

 

Lite bilder gjordes ändå, svårt att inte låta bli när ljuset var så härligt.

Bilden som jag visar är på denna lilla grupp fåglar som flög i raketfart strax ovanför vattenytan. Vet inte vad det är för sort men misstänker att det är en Snäppa av något slag.

Långasjönäs 2016 Canon 5DsR Sigma 120-300 2,8 1,4gg konverter 1/500 sec bl 4.0 Iso 400

Vårstart!

Inte så långt emellan med inläggen som innan, har varit ute och fotograferat lite mer nu, så det är inte helt tunnsått i mappen ”nya bilder”.

Nystarten för i år blev egentligen till för att jag gick med i Hässleholms fotoklubb som jag skrev i mitt förra inlägg. Saknade fotografer att snacka med, trodde innerst inne på Photonatura men när det nu inte blev av så sökte jag mig andra vägar. Letade efter fotoklubbar som hade aktivitet några gånger i månaden. Kollade in de föreningar som låg nära och fastnade för Hässleholms förening. Har varit med på ett antal träffar nu och känner mig väldigt välkommen, medlemmarna är lika fotointresserade som jag, finns en hel del som har naturfotot som intresse och det känns som om alla trivs väldigt bra i föreningen.

Det har varit lite bildvisningar, tävlingar och utfärder och jag har försökt deltaga så ofta jag kunnat. De har träffarna på tisdagar och det är ju den dagen jag börjar min arbetsvecka på så det blir lite pusslande med tider och kompledighet men det har som tur är lyckats lösa sig.

Mina fototurer har börjat komma igång på allvar, våren har en sådan effekt på mig, så kameran är ständigt redo, batterierna är laddade och kaffet är bryggt.:) Har gjort några turer till nordöstra Skåne och västra Blekinge. Det har blivit både blåsippa, vitsippa och lite annat smått och gått. Just nu njuter jag av att få vara ute i naturen. Det är skönt att få strosa runt i markerna och upptäcka hur livet tar fart i naturen. Mina lediga måndagar och tisdagar kommer väl till pass nu. Även helgerna blir det lite naturvandringar men är det dåligt väder så blir jag gärna hemma. 🙂

Ny kamera har det blivit också, efter ett erbjudande som inte gick att motstå så sålde jag av min gamla trotjänare, 4 år gammal hann den bli. Inte så gammal egentligen men i dessa tider med det digitala så har det förändrats väldigt mycket. De nya kameran kommer nog att finnas med ett bra tag. Man kan tycka vad man vill om megapixlar, men efter att ha sett bildfilerna på den nya kameran så blir jag väldigt glad. En stor förbättring jämfört med den gamla och då är det ändå inte tillräckligt enligt många andra fotografer. Men det är sällan jag lyssnar på andra fotografer när det kommer till utrustning, jag bildar mig min egna uppfattning om vad som är bra och vad som är dåligt för mig. Det kommer säkert att göras betydligt bättre i en snar framtid men man kan inte hålla på att vänta på bättre grejor hela tiden, då får man vänta i all evighet.

Nu kommer denna kameran inte revolutionera mitt fotograferande, jag kommer att göra det jag alltid har gjort. Ni som kollar på mina bilder här på nätet kommer inte att se någon skillnad så det är inte något superduper häftigt jag har införskaffat mig. Skillnaden kommer att märkas när jag tar fram min bilder på papper, mindre interpolering av bilderna gör att skärpan bibehålls. Jag kommer att ha bättre möjlighet att beskära mina bilder till det format jag önskar. Att få möjlighet att göra kvadratiska bilder med 30 miljoner pixlar gör att mina kvadratiska tavlor kan göras större än innan med bibehållen kvalité. Men som sagt, de som kommer att märka det mest är de som köper mina tavlor fram över.

Bjuder på några bilder som har gjorts sen förra inlägget, några med den nya kameran några med den gamla.

Skogsnatt!

Rådjur i de sista solljuset!

Ner för backen!

Skånsk Naturfotofestival!

Då har man avverkat ytterligare en Skånsk Naturfotofestival!

Hela lördagen den 5 mars, vigd åt föredrag, bildvisningar och utställningar. Programmet var väldigt gediget, utländska fotografer som visade upp sig för mig för första gången. José Benito Ruiz var en ny bekantskap, likaså Ingebjørg Fyrileiv Guldvik. Fantastiska bilder bjöds det på! Ingebjørg med sin lekfullhet och abstrakta bildskapande, José med sina landskap som man inte trodde fanns. Perfekt komponerade, millimeterprecision i uppbyggnaden och väldigt vackra bilder, helt i min smak. Patrik Leonardsson, Markus Varesvuo och Fredrik Pleijel gjorde intressanta föredrag också.

Som vanligt var det mycket folk men allt fortlöpte väldigt bra, arrangemanget var väldigt proffsigt genomfört och alla som var delaktiga i detta ska berömmas.

Ska påpeka så här i förbifarten att jag numera är medlem i Hässleholms fotoklubb. Är väldigt glad för att jag hittat en klubb som är väldigt aktiv och personerna i klubben verkar vara lika nördig som jag inom foto och att det är väldigt nära till deras klubblokal. Så nu kommer det säkert att bli lite fart i gubben igen. Jag kanske till och med kommer att skriva lite mer här i bloggen. 🙂

En obligatorisk bild blir det förstås, en gammal sak från 2009. Ibland är det roligt at gå igenom gamla bilder.

Tranor i flykt!

 

+6månader sen!

Det är långt mellan gångerna! Kanske ska det vara så för mig, kanske är jag lat, kanske tycker jag att bloggens tid är förbi. Vad det än är så är det mer än 6 månader sen jag skrev något här. Mycket har hänt i världen, men för mig så är det stiltje. Kanske en livskris, börjar ju närma mig 50. 🙂

Kan inte påstå att jag besökt några bloggar på länge, en del får jag på mejlen så de läser jag. Annars så blir det lite sporadiska besök.

Så vad händer hos mig då? Just nu slickar jag såren efter ytterligare ett nederlag. Ansökningen till Photonatura sket sig denna gången också. Hade väl det på känn men det fanns ändå en liten gnutta förhoppning att det skulle lyckas denna gång. Men som sagt, det sket sig! Så nu blir det inte fler ansökningar, har inte lust att bli nagelfaren flera gånger. Bara inse att man inte är tillräckligt duktig för att vara med. Världen går ju inte under för det, finns ju betydligt värre saker att bekymra sig om.

Fotograferar gör jag ju fortfarande oavsett om jag är med i något sällskap eller ej. Inte så mycket nu, gillar inte vintern. Har svårt att komma loss med mina idéer under vintertid. Bor man i södra Sverige som jag gör så är det tufft med vintern, de få gånger det är snö så har man inte tid att sticka ut och när man väl har tid så är det ett riktigt skitväder.  Jag går på sparlåga kan man säga, men det är helt ok. Det är svårt att tvinga sig ut när känslan inte infinner sig.

Är rejält sugen på att åka iväg upp till norra Sverige för lite landskapsfotografering, kanske inte nu under vintertid men lite senare. Kikade in på Svenska turistföreningens hemsida och drömde mig bort en stund. En vecka uppe i Saltoluokta fjällstation hade varit trevligt känner jag, att få komma ut i naturen där uppe, bara få känna lugnet, att ensam vandra och fotografera tror jag hade varit hur skönt som helst. Ja vi får se vad det blir för äventyr detta året. En sak är bestämt i alla fall och det är att det blir en vecka i Mullsjö i alla fall i sommar. Vecka 31 drar jag upp dit och nördar ner mig i foto, det ska bli skoj.

Bjuder på några bilder som gjordes i november förra året. Även en som är rykande färsk, den gjordes igår, söndag.

Storm i skogen! Rykande färsk bild.

Trollskog!

Trollskog!

 

Ibland är de det enkla som gör det!

En tur med kameran medan det fortfarande var solsken ute idag. Molnen började torna upp sig i horisonten. Hade inte någon större förhoppning att denna runda skulle gå utan att man blev dyngsur. Men stålsatte mig. Turen gick där jag brukar gå. Mellan Lokasjön och Byasjön, lite bilder uppe vid gravröset och sen ner till det smala partiet mellan sjöarna. Just då kom solen i lite moln, eller molnslöja kan man nog säga. För ljuset blev inte så intensivt. Såg näckrosbladen ligga där och guppa. Ibland så är de det enkla som fångar ens intresse. Näckrosblad som guppar i vattnet, ljuset som följer det böljande vattnet fram till bladen. Svartvit för att få bilden att kännas lugn och harmonisk. Multiexponerad för att få den att kännas mjuk och behaglig. Jag till och med hann hem innan det började regna. Ibland så har man tur.

Näckrosblad med lite finess.

 

Regntyngd!

En tur ut med hunden idag. Kameran med för säkerhets skull. Inte för att jag hade några bildidéer men ibland kan det poppa upp när man minst anar det. Vattendroppar överallt, regn hade öst ner under morgonen, så blött var det. Många insekter var fortfarande tyngda av regnet när vi väl kom ut. Som denna lilla fjäril, en stor droppe på ryggen! Skulle man kunna tro i alla fall. En droppe som fanns i förgrunden fick spegla insekternas jobbiga förmiddag. Kameran var min nya Canon Eos M3 med adapter för mitt Sigma 150mm. En härlig kamera att jobba med när man inte har så brått. Jobbar med fördel med manuell fokus, väldigt lätt att sätta skärpan när man har fokus peaking oavsett om jag använder skärmen bak till eller sökaren. Måste bara uppdatera Lightroom, kan inte läsa rawfilerna med den version jag har. Hade varit skoj att se hur rawfilerna ser ut från denna kamera. Får väl försöka ta tag i det när jag väl börjar jobba igen. Ha en bra vecka så hörs vi snart igen.

Fjäril med ryggsäck. Canon Eos M3 Sigma 150mm macro.

Semestertider!

Ja då var et snart slut med semestern för i år! Man kan ju tycka vad man vill om denna sommar, men varm har den inte varit. Även om meteorologerna säger något helt annat.

Rent fotografiskt så har det varit en bra sommar. Vem vill ha klarblå himmel i 4 veckor när man vill ha kameran med sig var man än är? Vem vill ha vindstilla, 30 grader varmt och brunbränd natur? Precis! Som natur och landskapsfotograf så har denna semester varit världens bästa. (Okej lite ironi är det allt.) Men det har varit en okej sommar för mig. Jag är inte helt bekväm när det är för varmt, ej heller gillar jag att ligga i solen och steka mig. Jag är ingen sportidiot som måste röra på mig jämt men jag tycker om att gå ut i naturen och röra mig i min egen takt. Det enda jag tycker är tråkigt med denna sommar är att det har inte känts så roligt att grilla när vädret har varit kallt och blött.

Några tidiga mornar har det blivit. Ett par dagar på Österlen helt för mig själv blev det när frugan jobbade. Gjorde en liten miniexpedition. Inget avancerat men väl så trevligt. En kväll ute vid Dagshög på Bjärekusten hanns med också och då hade jag frun med mig. Lite picknick vid stenarna och lite solnedgångsbilder. Romantiskt så det förslår. Men jag tror nog att hon tyckte det var trevligt.

En tur upp till Östergötland för att få se lite annorlunda landskap blev det också, bed and breakfast i 4 dagar, mitt ute i skogen strax söder om sjön Tåkern. Besök på Visingsö och Vadstena för att känna sig som en turist.

Ja det har varit en helt ok semester. En del kanske kan tycka att hans semester kändes som världens tråkigaste men då ska ni veta att vi åkte ner till Mallorca och hälsade på vår dotter i slutet på maj månad. Och det var hur trevligt som helst. Sen så kommer vår dotter hem i mitten på augusti, ett snabbt stopp för att sen dra vidare till Piteå för lite utbildning i 3 år. Så till Piteå drar vi för att installera vår dotter och ha en veckas semester. Så det ska bli hur kul som helst. Närmast jag har varit Piteå var Skellefteå, men det var väldigt många år sen. En kurs på 3 dagar för att lära sig programmera kantpressar. Såg inte mycket av Norrland då precis. Så en vecka där uppe säger jag inte nej till. Enda tråkiga med denna semester är 133 mil enkel resa. Tycker inte det är roligt med bilkörning. Förra årets semesterresa till Härnösand var en pärs och det var knappt 100 mil dit. Men vad gör man inte för sin dotter. Är så glad att hon kom in på skolan och att hon fick boende så snabbt.

Visar ett par bilder från vår lilla tur till Dagshög på Bjärekusten. Visst är det bilder som man ser hur mycket som helst av, inget unikt precis men det får ni helt enkelt tåla. Bor man som jag, några mil från kusten, så är det helt fantastiskt att få se hav, himmel och solnedgång på en och samma gång. Så ni som bor kustnära och har denna synen varje dag. Ni måste vara hur lyckliga som helst!

Dagshög i solnedgång. Hallands väderö syns i bakgrunden.

Dagshög i solnedgång. De sista solstrålarna lyser upp stenarna. Riktning är mot Skälderviken.

Tålamod!

Äntligen lyssnade jag på min inre röst! Så många gånger som jag helt och hållet struntat i det, inte tyckt det var lönt, ren lathet för jag hade bestämt mig för att jag ändå inte skulle hinna.

Vad är det då som jag menar med denna text jag precis skrev? Jo , det ska jag berätta.

Jag har äntligen fått ett antal bilder på Gärdsmyg. Denna lilla förtjusande fågel som jag sett så många gånger, flygandes hit och dit, hoppandes hit och dit på en massa grenar. Aldrig stilla, alltid på språng mot något. Eller så bara för att fotografer ska stå och svära en ramsa som skulle räcka till ett hel livstids svärord hos en arg tonåring.

Första gången jag råkade på denna fågel visste jag inte ens vad den hette. Hemma i skogen där jag brukar gå med hunden. Gjorde några bilder på väldigt långt håll, knappt synbar. Det var på den tiden jag hade film i kameran. Inte ens med 8 gångers lupp kunde man se vad det var för fågel på diabilden. Men man såg den karakteristiska stjärten, lite suddig. Filmen som satt i var nästan alltid Fuji Velvia. Iso 50 inne i skogen var ju inte så smart, helst inte ihop med en Tokina 400mm bl 5,6. Efter ett antal timmar med fågelboken så kunde jag få fram att det var en Gärdsmyg.

Åren gick och Gärdsmygen var en sådan fågel som var ouppnåelig, varken utrustning och tålamod fanns. När väl utrustningen fanns så var inte tålamodet närvarande. Och efter 2012 så slutade jag med fågelfotografering. Eller rättare sagt, fågelfotografering var inget för mig. Tålamodet fanns inte och jag tyckte det var jobbigt att släpa runt på stora tunga teleobjektiv. (Man får vara bekväm, det är naturligt att vara lat.) Visst har jag gjort fågelbilder, men det är inget jag gått och planerat, det har varit tillfälligheterna som har styrt när jag gjort fågelbilder.

Senast jag såg Gärdsmyg var på en kurs i Mullsjö 2012, vid fiskdammarna. En liten djävul som hoppade och studsade fram och tillbaka. Inte en chans att jag skulle få några bilder på denna lilla gynnare, varenda gång jag såg den så hade jag fel objektiv på, och alltid så tänkte jag att jag hinner inte byta till teleobjektivet. Så där stod man och tittade på den när den satt stilla på en gren i 1 minut. Så många gånger jag sagt till mig själv att jag hade hunnit byta objektiv om jag bara hade gjort det direkt!

Så! Vad är det då som gör att jag skriver detta idag? Jo, jag åkte upp till Mullsjö i fredags, skulle upp till min fru, där hon var på kurs i textiltryck. Åkte strax efter lunch, så att jag fick tid för lite fotograferande innan jag skulle gå på vernissage med min fru. Det var ju avslutning på sommarkurserna på Mullsjö folkhögskola. En mycket trevlig tillställning och där jag såg fram emot att se vad naturfotokursen hade att visa. Anders Geidemark var kursledare även i år, skulle gått kursen men jag kom inte med i år. En massa väldigt bra bilder hade producerats i år, som alltid får jag nog säga. Ibland så känner man sig som en halvtaskig amatör bland alla dessa fotografer som går kursen. Men i alla fall, när vi sitter där i deras aula och tittar på bilderna så fick jag se en bild på en Gärdsmyg. En helt fantastisk bild! Bilden var ju givetvis gjord vid fiskdammarna, säkert samma lille gynnare som jag har jagat några år innan. Inte för att jag blev sugen på att sticka dit för att se om jag kunde få den på bild, fågel har ju som sagt lämnat min idébank. Men jag blev påmind om mina försök. Fotografen hade säkert fått kämpa sig till denna väldigt härliga bild.

Tanken var att jag skulle sova över på skolan och dagen efter så skulle jag och min fru köra hem. Men hade helt glömt bort att det var ju fram till lunch på lördagen som kurserna höll på. Så jag bestämde mig för att ta den förmiddagen till att köra ut till bekanta platser för att njuta lite av den underbara naturen runt Mullsjö. Ryfors gammelskog blev den första plats jag åkte till. Vädret var kanske inte perfekt för att fotografera men en tur i skogen är ju inte fel. Kameran var givetvis med, lite blombilder kan man alltid göra fast att det var strålande solsken. När jag väl hade gått en runda där så var det 2 timmar kvar innan min fru skulle bli hämtad så jag bestämde mig för att köra ner till fiskdammarna ändå. Mest för att kolla in hur naturen hade förändrats från sist jag var där. Ryggsäcken med fotogrejorna tog jag med, av gammal vana troligtvis. Härligt väder att gå och strosa i, ett bekant ljud hördes i skogen runt dammarna. Visst var det Gärdsmygen som sjöng, var lite osäker men när jag väl kom fram till platsen som vi alltid hade som basläger på kursen så såg jag den sitta 15 meter bort. Va fan, tänkte jag! Sitter den lille gynnaren rätt fram och bara sjunger. Helt stilla till och med! Samma tankar kom som brukligt, jag hinner inte plocka fram kameran. Men det var då jag helt plötsligt gjorde tvärt om. Jag plockade av mig ryggsäcken, tog fram kameran, objektivet och jag tog till och med fram konvertern! Tänkte att nu får det bära eller brista, brydde mig inte ens om att hålla ett öga på Gärdsmygen. Koncentrerade mig på att skruva ihop grejorna så tyst jag kunde utan att göra allt för häftiga rörelser. Kollade så att jag hade ström, slog på bildstabiliseringen även autofokusen slogs på. Lyfte försiktigt upp kameran till ögonen och siktade in på grenen. Tjoff, där satt den! Flyttade mig lite för att få in lite mer färg i bilden, fågeln var borta! Fan också! Hörde den börja sjunga på ett annat ställe.

Jaha tänkte jag, det var det. Men det var då jag helt plötsligt ramlade över lite tålamod. Tittade på klockan, en timme kunde jag ge den lille fan, tänkte jag. En timme ägnad åt Sveriges näst minsta fågel.(Tror jag det är) liten är den i alla fall) 59 minuter för lång tid om ni hade frågat mig en vecka tidigare. Men nu fick jag en liten tanke att den kanske flyger fram och tillbaks för att kontrollera sitt revir. Kanske är det så att denna pinne är en plats den alltid sätter sig på. Tålamod Nilsson, tänkte jag, den kommer att sätta sig på denna gren flera gånger. Så länge jag är tyst och inte rör på mig alltför mycket. Hjärnan gick på högvarv, vilken bakgrund vill jag ha? Hur nära vågar jag gå pinnen? Vilken brännvidd ska jag ha? Bestämde mig snabbt att jag ska vara en ömsint naturfotograf, hålla avståndet och störa så lite som möjligt. Den lille fan på min axel som hela tiden säger att jag är för långt ifrån ska inte få rätt. Det ska inte bli ett porträtt, det ska vara en bild med mycket miljö runt omkring. Så jag flyttade mig lite för att få in lite mer färg och luft runt pinnen eller rättare sagt stammen den ska sitta på. Skärpan justerades så jag kunde snabbt göra bilder när den kom tillbaks.

Tror det tog ca 15 minuter sen kom den igen. Satte sig på stammen, började sjunga. Med häcken mot mig!!! Va fan! Vänd dig om för bövelen! 1 minut med häcken mot mig, sen borta igen! Tack för den, din lille glädjedödare.

Men det tog inte mer än 5 minuter förrän den kom tillbaks och satte sig med sidan mot mig, jag höll på att svimma av ansträngning att hålla tyst. Kameran skulle ju nu smattra på med en massa bilder i sekunden men det blev bara ett tjoff! Enbildstagning! Givetvis, vilken landskapsfotograf har seriebildstagning på? Alltid är det något. Men döm om förvåning när jag väl hade ställt om kameran och tittade upp så satt den kvar! Nu rasslade till i kameran så den nästan blev överhettad. Lugn, lugn tänkte jag. Lite eftertanke tack, hur roligt är det att ha 30 Gärdsmygsbilder som ser exakt lika dana ut. Vänta lite låt han få röra sig lite, låt han få sjunga lite i bild så att det syns. Kanske vrida lite på huvudet. Han kommer tillbaka, du har 45 minuter på dig inan du ska ge dig av. Så jag väntade ut honom, lät honom röra på sig lite, till och med flyga iväg för att sen komma tillbaks. Gissa om jag var glad när 45 minuter hade gått. Så härligt att få se Gärdsmygen så länge. Det var inte förrän jag kom tillbaks till bilen som jag märkte hur fruktansvärt pinkenödig jag var, och inte kunde jag pinka vid kyrkan. Så det fick bli en fortkörning fram till folkhögskolan så jag kunde lätta på trycket.

Att en liten fågel kan styra en människa så. Helt otroligt!

Så! Nu ska ni få se ett par bilder av min lille kompis. Nu är det inga unika bilder, men för mig och mitt arkiv var de lika sällsynta som att se en Blåval i Vättern fram tills nu. För nu kan allt hända känns det som.  🙂

Poserande Gärdsmyg! Canon 5D MarkIII Sigma 120-300 2.8 1.4gg konverter.

Sjungande Gärdsmyg! Canon 5D MarkIII Sigma 120-300 2.8 1.4gg konverter.