Spårsnö.

Jag är väldigt svag för spår i snö. Denna bild gjordes på en promenad hemmavid, djur är inte rädda för svag is. Inte för att detta djur hade någon större vikt att släpa på men jag förvånas över att se spår ute på snötäckta isar även när isen är väldigt tunn. Kanske hade detta djur aldrig gått igenom, kanske är det så att de djur som går igenom isen inte kommer upp igen. Eller så är det så duktiga på att veta hur tjock isen är. För inte har de ispiggar runt halsen precis. 🙂 Vår hund är inte så smart så hon vet om isen håller eller ej, men sen har vi ju också henne i koppel nästan hela tiden. (En massa skitsnack bara för att få visa en bild) 🙂 Håll tillgodo med en klassisk bild i svartvit.

Spårsnö! eller spår i snö.

Hårt bomull.

Frost och vissna blommor kan ibland med lite kreativt tänkande bli till bomull. Kanske lite långsökt men frosten på grenar och kvistar blir väldigt mjukt när man dubbelexponerar och flyttar skärpan mellan exponeringarna. Kom att tänka på bomullsväxten när jag satt där och gjorde min bild. Kanske är jag inte helt hundra men det bjuder jag på. 😉

Mjukt men samtidigt hårt och kallt.

Glaskonst.

En tur med familjen i naturen blev det idag. Vi skulle gå till mina föräldrar och hämta bilen, mamma och pappa bjöd på lite go middag igår kväll. Givetvis så blev det några glas vin och ett par glas whisky också och då går det inte att ta bilen hem. Så det blev en naturlig promenad till mina föräldrar. Hade kameran med mig för att jobba med lite iskristaller, gjorde lite bilder efterhand som vi gick igenom skogen. Väl framme hos mamma och pappa så såg jag alla dessa iskristaller på deras uterum. Var bara tvungen att göra lite bilder. I svartvitt så blir det väldigt intressant, blått filter och hög kontrast så blev det väldigt lyckat tycker jag.

150mm macro 1,4 gg konverter. 1/200 sec bl 14 iso 1000.

Frusen.

Igår när jag gick hem från jobbet så låg dimmorna tätt på vår igenfrusna sjö hemmavid. Då var jag alldeles för frusen för att hämta kameran och göra lite bilder. Lite tjurig på mig själv var jag allt. Kanske skulle den möjligheten inte komma igen. Men hemgång från jobbet idag var det än värre med kylan, var rejält kall om fingrarna efter halva sträckan. När jag väl närmade mig vår sjö så såg jag att dimmorna låg fint ikväll också. Frös gjorde jag som bara den idag också men nu skulle jag göra det, det skulle bli bilder ikväll. Mörkret började sakta men säkert göra sig påmind men som tur är tar det bara några minuter att gå hem från sjön och hämta kameran. Bestämde mig för att göra detta snabbt, humöret skiftar snabbt när jag fryser och börjar jag frysa så blir det inga bilder gjorda. Dimmorna rörde sig rätt snabbt så många bilder blev inte som jag ville ha det, i några bilder blev dimman för tjock och i några försvann den helt nästan. Men jag lyckades få till några så en bild visar jag. Hoppas ni gillar den för jag blev väldigt nöjd.

Skönt att vara nära hemmet när det är kallt. 🙂

Svart!

Vädret gör en nedstämd ibland, svårt att göra bilder. Humöret är inte på topp men en tur med Lotta och vår hund igår och med kameran på axeln, gjorde att jag kände mig lite upprymd och glad. Skruvade på lensbabyn och kände mig sugen på att göra lite svarta bilder. Dubbel och multiexponeringar, svartvit och lek med rörelser. Försökte hitta det vemod man kan känna ibland när allt känns tråkigt och trist. Svårt att försöka få fram den känslan när man egentligen tyckte det var roligt att fotografera. Men vad gör man inte för konsten. 🙂

Lensbaby, multiexponering. Vinjettering och korn i LR

Lensbaby, multiexponering. Vinjettering och korn i LR

 

Is

Förra året var jag ute vid en liten å som rinner mitt inne i skogen. Ån rinner från Hyltenasjön som ligger i Bergshult Markaryd. Jag fick en guidad tur av en arbetskamrat till mig, han talade om att denna å har använts till att kontrollera sjöns vattenstånd förr i tiden. På vissa ställen så rann den väldigt långsamt men på vissa ställen så var det rejäl fart i vattnet. Bilden som jag visar här gjordes vid ett av dessa små fall. Där fanns en massa bubblor i isen som jag tyckte såg riktigt trevliga ut, och i bakgrunden så blev det vattenrök av allt som forsade ner i fallet. Tyckte det såg väldigt spännande ut så lite bilder var jag ju tvungen att göra. Resultatet blev ”Kokande is”

En vinterbild från förra året.

Naturliga former. Som naturen själv har skapat men som betraktare tolkas det olika. Ibland så framträder det inte alls i betraktarens ögon, ibland så är det väldigt övertydligt. Många gånger så behöver man titta på bilden i flera omgångar innan man upptäcker formen/figuren. Sinnesstämningen avgör ofta om man kommer att tycka om bilden, ibland blir det för svårt för att ”se”. Som fotograf så ser man formen lättare eftersom man har sett formen på plats och gjort bilden utefter sina egna idéer. Kanske får man räkna med att få kritik om bilden anses för svår. Men det viktiga är ju att man som fotograf gillar sin egen bild då blir det lättare att ta negativ kritik. Det blir lättare att försvara sitt verk.

 

Isgubben

Årets första!

Välkommen tillbaks säger jag till mig själv. Välkommen tillbaks mina läsare och följare. Ni är inte många men ni är varmt välkomna. Jag hade aldrig skrivit här om det inte hade varit för er, statistiken som man får från WordPress inför årslut är inget att skryta med. Men det är kul att läsa, och det märks att jag har en liten skara som verkar tycka mina bilder och mitt skrivande är intressant.

Mitt liv som naturfotograf i år kommer att bli ungefär som förra året, enda skillnaden är att jag inte kommer att gå några kurser i år. En resa hägrar i höst och det krävs lite sparande för att denna resa ska bli av. Men det är så frustrerande när man får på mejlen, förslag på workshops och kurser.

Fotograf Patrik Larsson har en hel del spännande kurser och workshops, en som jag gärna hade gått är den som äger rum på Österlen. Men hade jag haft råd, så hade jag gått alla hans kurser och workshops.

Creative Adventures har en kurs som jag skulle kunna sälja min ena njure för att kunna åka på. På Island är denna kurs förlagd. Vilken resa detta måste vara, kommer bli grymt avundsjuk på varenda en som åker dit, men på ett positivt sätt. 🙂 Inte för att jag behöver gå på kurs eller så, anser mig vara tillräckligt duktig som naturfotograf för att klara av det mesta på egen hand, men kurser för mig är att träffa andra människor och få nya idéer samt att få inspiration. Tror att de flesta som går på kurs är personer som redan kan men som vill bli inspirerad och få umgås med andra som har samma intresse. Även kursledaren är nog en person som får inspiration av deltagarna. När jag håller mina egna kurser så får jag väldigt mycket inspiration av deltagarna, även när jag håller de rena nybörjarkurserna.

Mullsjökursen med Anders Geidemark blir tyvärr inte av heller, sorry Anders. Såg fram emot den väldigt mycket men tyvärr så finns inte tiden till det. Mullsjökursen är annars den kurs som är den bästa när det gäller att få träffa andra likasinnade. Många som går där från år till år, härliga människor som man vill så gärna träffa igen. Men även nya som är där för första gången.

Som naturfotograf så kommer detta året bli lite av ett mellanår, kommer nog att vara ute och fotografera. Förhoppningsvis så kommer jag att hålla några kurser i vår också. Hoppas även att jag ska kunna få träffa lite av de vänner som jag har inom naturfotot, kanske någon form av fototräff eller bara få träffas över en fika eller så. Blev lite nya bekantskaper på Mullsjökursen, kanske har jag tur att få träffa några av dem också.

Bildmässigt så kommer jag att försöka utvecklas ännu mer i år, hur mina bilder kommer att se ut detta året vet jag inte än men förhoppningsvis så kommer ni att gilla dem. Det blir säkert en hel del säkra kort men även en hel del personliga bilder, upptäcke förra året att jag var alldeles för feg i mina bildval till bloggen. Många andra fotografer var mycket modigare än mig. Den som är först är ju den som får ta åt sig äran av sitt bildskapande. Kommer troligtvis inte vara först hela tiden, kanske inte någon gång, men jag kommer i alla fall inte vara feg i mitt bildskapande och vad jag visar här. Jag har ju varit aktiv fotograf sen i början av nittiotalet så jag behöver inte skämmas över mitt bildskapande.

Så det nya året börjar med en pinfärsk bild från en promenad jag gjorde strax innan jag satte mig ner för att skriva detta. Bilden hann knappt kallna innan den skulle ut från minneskortet. 🙂 Jag kallar bilden för ”Hemma” För den är gjord ett stenkast från huset, (ok ett väldigt långt stenkast). Och för att vara lite kaxig så är det min bästa bild jag gjort i år. 🙂

Hemma.